Regeringsbildningen går fortsatt långsamt, om den ens går framåt. Låsningarna till gamla vänner syns i nuläget vara för stor hos Liberalerna och Centerpartiet. Vänstersidan har sedan förra valet haft famnen öppen för samarbete över blockgränserna. Det visar inte minst de 26 blocköverskridande överenskommelser som Stefan Löfvens Socialdemokratiskt ledda regering åstadkommit under förra mandatperioden.
Nu efter valet har även Moderaterna och Kristdemokraterna öppnat upp för ett samarbete med Sverigedemokraterna de tidigare varit tydliga med att de inte skulle kunna tänka sig. Öppningen är än inte så stor, men deras vilja att bilda en högerkonservativ regering, med enbart Moderaterna eller M tillsammans med Kristdemokraterna, där de tar stöd av Sverigedemokraterna, är stor.
Hittills har både Liberalerna och Centerpartiet tagit avstånd från den tanken. De är tydliga med att de inte vill se att Sverigedemokraterna får inflytande med den nationalistiska politik SD driver.
Men samtidigt är både L och C tydliga med att de inte heller kan tänka sig en Socialdemokratiskt ledd regering. Låsningen är därmed total och så länge mittenpartierna står fast mellan hötapparna kommer det inte att bildas någon regering.
Under tiden sköts landet av en övergångsregering som har samma sammansättning som den tidigare. Stefan Löfven är fortfarande statsminister men övergångsregeringen får i princip bara sköta löpande ärenden. Så här beskrivs vad en övergångsregering kan göra:
”Sedan 1990-talet finns den formulerad i en tunn, sjusidig promemoria i Statsrådsberedningen. Här framgår att en övergångsregering inte bör lägga propositioner som är politiskt kontroversiella eller har en tydlig partipolitisk inriktning. Högre utnämningar av politisk betydelse bör också undvikas. Interpellationer och frågor bör normalt inte besvaras i riksdagen.
Samtidigt konstateras i promemorian att uttrycket ”löpande ärenden” bör ”ges en ganska vidsträckt innebörd”. Ärenden som det råder politisk enighet om, kan en övergångsregering avgöra, även om de inte är av rutinkaraktär.” (Källa Sydsvenskan.se 4 okt)
Vi har med andra ord en rätt bakbunden regering som nu måste förbereda en budget, då det inte ser ut att bli någon ny regering innan budgeten för 2019 måste beslutas.
Av den anledningen känns de mycket märkligt att Moderaterna förbereder sig för att utmana regeringen med en egen eller en gemensam Alliansbudget. Det är i det närmaste ett fegt beteende. Först avsätter man regeringen med hjälp av SD. Sen tillsätter man sin egen talman med hjälp av SD. Sen utmanar man den regering man själv bakbundit samtidigt som ”deras” talman drar ut på processen för regeringsbildandet.
Beteendet liknar det som de borgerliga partierna visade upp efter förra valet. En enorm vilja att se sin egen politik bli verklighet, men utan att behöva ta ansvar för landet. De plockar det godaste från bordet innan festen och gnäller sen för att det inte bjuds på några godsaker.
Det här beteendet från de högerkonservativa kan bromsas av de borgerliga mittenpartierna. Frågan är hur L och C tänker göra. De kan säga ja eller nej, men de har också möjligheten att bara stå kvar mellan hötapparna och passivt se på när den nationalkonservativa politiken tar över styret av Sverige.