Det kom en insändare till insändarredaktionen, som var ett direkt svar på ledaren här på Gotlands Folkblad den 15/8 och då har vi på GT som policy att debatten ska hållas på samma sida. Jag väljer att bygga in insändaren i en ledare så blir det replik och svar samtidigt.
Orättvisa skatter?
Erik Fransson fortsätter trumma in budskapet på ledarsidan att Alliansen skapat någon sorts ”pensionärsskatt” när jobbskatteavdraget infördes. Han glömmer såklart att tala om att Alliansen sänkte skatten för pensionärer inte mindre än fyra gånger under sin tid i regering.
De som får göra avdrag för resor - betalar de en särskild ”Inte resor-skatt”?
De som inte får göra avdrag för arbetskläder. Betalar de en ”Extra klädskatt”?
Fransson och många på vänstersidan verkar utgå från att alla pengar ska tillhöra staten. Själv tycker jag det var bra att sjukvårdsbiträdet, undersköterskan och bespisningspersonalen fick behålla en månadslön mer varje månad - samtidigt som statens skatteintäkter ökade.
Ökad skatt på bensin - färre kör bil.
Ökad skatt på tobak - färre röker.
Ökad skatt på arbete - ja... tänk själv!
Snart val och dags för en ny regering!
Aldrig mer s.
Svar: Pensionärsskatten är ett uttryck som blivit vedertaget och används av såväl borgerliga partier och media som vi på den politiska vänstra planhalvan när man beskriver den orättvisa skatteskillnaden som de borgerliga partierna skapade 2006 – 2014 mellan löntagare och pensionärer. Det är inte ovanligt att politiker skapar nya ord eller använder dem felaktigt och att orden sen blir allmänt accepterade. Ett liknande exempel är de borgerliga partiernas användande av ”bidrag” när det gäller våra socialförsäkringar. Ett uttryck som verkligen borde ifrågasättas speciellt som det inte spridit sig till partier i det rödgröna blocket. Vi får inte heller glömma bort ”utanförskap” som Reinfeldt och hans nya moderater piskade in i valrörelsen till valet 2006 och därefter används mer i den betydelsen M menade än i dess ursprungliga betydelse.
När det gäller de enorma skattesänkningarna som Reinfeldts regeringar genomförde så är det riktigt att skatteintäkterna ökade sammantaget. Men om man räknar skatteintäkterna per capita och realt är det tydligt att skatteinkomsterna blev lägre. Staten fick med andra ord in mindre pengar per person 2014 än 2006 omräknat till det årets kostnadsläge. Så den extra månadslönen som sjukvårdsbiträdet, undersköterskan och bespisningspersonalen fick i sin ficka ledde samtidigt till att de fick färre arbetskamrater då antalet anställda i välfärden minskade. De som blev sjuka av att tvingas jobba hårdare fick inget jobbskatteavdrag, men ”belönades” med att bli av med sin sjukpenning om de inte hunnit bli friska tills stupstocken slog in.
De arbetskamraterna som inte fick jobba kvar och istället blev arbetslösa har som du kanske vet inte heller fått en enda krona i jobbskatteavdrag. De ”belönades” istället med lägre arbetslöshetsförsäkring. Vi ser också att Reinfeldts politik ökade på klyftorna vilket lett till det vi i dag ser i form av utanförskap och segregation.
Nej, jag anser inte att alla pengar tillhör staten, men jag anser att vi tillsammans via skattsedeln ska finansiera det vi tillsammans valt att vi ska ha gemensamt. Detta för att det är mest effektivt, mest rättvist och samtidigt mest solidariskt.