Det finländska jubileumsåret är till ända. Det kulminerade den 6 december, då festligheter gick av stapeln, runtom i hela Finland men också på många håll runtom i världen - självständigheten till ära. Och nog har finländarna all anledning att fira.
När tsardömet föll, erkändes man som självständig stat. Genom smått osannolika krigsinsatser lyckades man senare i flera omgångar bjuda Sovjetunionen motstånd, men landet sargades svårt av både ryska och tyska trupper. Inbördeskrig har också härjat landet, än idag lämnar det spår. Ett saftigt krigsskadestånd till Sovjetunionen hamnade man också att betala, och det betalades också, till sista marken.
Efter andra världskrigets slut var Finland utarmat, men fortsatt målmedvetet i sin statsbildning. Steg för steg, med viss möda och besvär, gav man sig i kast med att bygga en modern välfärdsstat. Ingalunda perfekt, men väl en som likt den i de övriga nordiska länderna väckt beundran runtom i världen.
Idag är Finland en välfungerande demokrati. Man var relativt sett tidigt ute med så väl kvinnor som parlamentariker, som principen en människa, en röst. En kvinna som president har man också hunnit med.
Ett finländskt fenomen som väckt uppmärksamhet världen över, är den så kallade babyboxen, som sedan 1938 delats ut till mindre bemedlade föräldrar (och som idag delas ut till alla familjer), för att alla finländska barn ska få en god start i livet. Från början av enkelt slag, idag innehållande ca 50 babyprylar. Själva boxen kan till nöds användas som säng. Även annat har gått på export; Fiskars, Iittala, Nokia och Wärtsilä, för att bara nämna några starka varumärken.
Finland och Sveriges öden har varit tätt förbundna, fram till 1809 var vi ett och samma land. Syskonkärleken märktes tydligt till exempel när svenska frivilliga stred sida vid sida med finländarna, mot Sovjetunionen, liksom när finska barn - tillfälligt eller mer permanent - bereddes plats i tiotusentals svenska hem.
Finland är liksom Sverige alliansfritt och säger än så länge nej till NATO-medlemskap, men ja till att bygga fred och säkerhet tillsammans med andra. I den meningen ryms ett tajt försvarssamarbete med Sverige.
Det är en högst rimlig, och modig, hållning Finland intar. Med hundratals mil gräns mot Ryssland, med vilket man stridit och till vilket man avträtt territorium, ett land som dessutom på ett sällsynt aggressivt sätt annekterat Krim, hade det inte varit förvånande om man intagit en mer defensiv hållning. Jag önskar Finland goda år framgent och hoppas verkligen att man lyckas bibehålla sin balanserade inställning till omvärlden. Sällan förhastar man sig, utan reagerar metodiskt och överlagt, och med respekt för ingångna avtal. Det är inte ett dugg förvånande att försvarsminister Hultqvist (S) söker sig österut när Sverige ska fördjupa försvarssamarbeten. Under de hundra år som gått, har Finland gått från att vara en fattig lydstat till ett av världens bästa länder att leva i, med hög tilltro så väl människor emellan, som mellan medborgare och stat - vem vill inte bygga framtid tillsammans med en sådan kamrat? Ett nytt århundrade i frihet har tagit sin början - grattis och lycka till!