På många håll i världen är det fortfarande förenat med livsfara att föda barn. I Sverige är det sällsynt att en kvinna dör i samband med förlossning, men det förekommer, och det är fortfarande alltför vanligt med både fysiska och psykiska ärr efter en graviditet. På sina håll finns det en inbyggd förväntan om att kvinnor ska tåla lite av varje - ’kvinnor har minsann fött barn i alla tider’ och så vidare. Vårdskador - i många fall undvikbara - talas det ganska lite om.
Visst påverkas kroppen av en graviditet och förlossning - allt annat vore underligt - men med rätt kompetens i förlossningsvården - ska man till exempel inte behöva ’spricka från Haparanda till Smygehuk’ som Eva Bofride på Gotlänningen en gång så träffande uttryckte det.
Jag har mött så många, och läst om ännu fler, som haft negativa upplevelser av så väl mödra- som förlossningsvård (merparten i fastlandslandsting bör tilläggas) och visste väl inte riktigt vad som väntade när det stod klart att familjen Westerén skulle bli större. Och så mötte vi Lotta. En erfaren barnmorska, som stöttade och vägledde, och fokuserade på det friska och positiva. Genom hela graviditeten fanns hon där, med sin gaist och kunskap. Vi var redan från början glada över att vänta barn, men hon förstärkte upplevelsen. Samma visa i förlossningsvården, med något enstaka undantag, enbart fokus på det friska och positiva, kontinuerlig stöttning i allt det nya och spännande, och ibland svåra.
Att alla nyblivna föräldrar får en god start med sitt barn är så viktigt, som grund för det goda, trygga föräldraskapet. Så är inte fallet idag. Av lite olika anledningar. Resurser är en, men det kan vi återkomma till.
Inte heller behövde vi fundera på var vårt lilla hjärta skulle födas. Det var Visby lasarett som gällde, till skillnad från många föräldrar i till exempel Mälardalsregionen, som på grund av plats/resursbrist kunde hänvisas så väl till andra landsting som till Åbo, på andra sidan Östersjön. Vi gotlänningar är lyckligt lottade med vår lilla, men oj så fina, förlossningsavdelning.
Jämlik vård i hela landet borde vara en självklarhet. Det ska inte vara ett lotteri att kunna föda i trygghet, med kompetent personal runt omkring. Det ska inte vara ett undantag, utan regel, att som blivande föräldrar mötas och vägledas genom graviditeten av en Lotta.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillför förlossningsvården en miljard kronor per år under åren 2018-2022. Det är sannerligen resurser som behövs, för att fler vårdanställda ska få möjlighet att göra ett gott arbete, för att fler familjer ska växa i trygghet och glädje, omgivna av kompetens och stöttning. En miljard till förlossningsvården löser inte alla utmaningar, men rätt använda minskar de risken för undvikbara vårdskador, underlättar för proffsen att vara proffs och gör så väl graviditet som förlossning till positiva upplevelser för fler (och ökar chanserna för fler blivande föräldrar att få möta en Lotta). Att prioritera förlossningsvården är att prioritera våra barn och deras behov av en god start i livet, men det är minst lika mycket en signal till Sveriges kvinnor om att reella steg tas mot så väl jämlik som jämställd hälsa.