Tidigare veckan anförde Mats Linder på Gotlands Allehandas moderata ledarsida att vi borde folkomrösta om den planerade regionreformen. Dagens 21 län och landsting ska bli sex, med start redan 2019. En stor förändring eftersom indelningen sett i stort sett likadan ut sedan 1634.
Att folkomrösta om den nya regionindelningen är helt fel väg att gå.
De svenska landstingen fungerar inte. Ekonomin sviktar, och nära hälften av alla landsting redovisar underskott för 2015. Det är inte en engångsföreteelse. I flera år har landstingens ekonomi varit skakig, och prognoserna ser inte vackra ut. Med detta är vi på Gotland väl bekanta.
Det är uppenbart att någonting måste göras åt hur vi organiserar landstingssektorn för att komma åt de strukturella problemen med ekonomin och vårdplaneringen.
Färre, och större, regioner är en av de livsnödvändiga åtgärder som krävs för att rädda välfärden.
En regionreform är därför oundviklig. De flesta partierna i fullmäktige säger ja. Moderaterna och centerpartiet verkar eniga om ett rungande nja. Och Mats Linder säger nej. Om partierna lokalt och nationellt är tydliga med sin ståndpunkt i regionfrågan inför nästa val får vi den demokratiska förankring som Mats Linder efterfrågar.
Märk väl att när Gotland slogs ihop från 13 kommuner till en 1971 så föregicks det inte av en folkomröstning.
Det var också en stor administrativ förändring för kommunen - men utbudet av välfärd och kommunal service förändrades inte. Bara hur den organiserades. Och det är samma typ av fråga vi har att göra med här. Eva Bofride på Gotlänningen formulerade en rimlig linje tidigare i våras: vi ska vara försiktigt positiva till en storregion, och vara beredda att nyttja alla verktyg i lådan för att protestera om gotländska intressen inte lyssnas till.
När omvärlden förändras måste statsapparaten förändras med den. Idag bor hälften av Sveriges befolkning i tre av våra län. Resten av befolkningen är fördelad över resterande 18. Med en åldrande befolkning och mer kvalificerade behandlingar ser förutsättningarna för vården helt annorlunda ut idag.
Med våra ändrade levnadsvanor förändras också vårt sätt att resa och arbeta, vilket ger helt andra spelregler för arbetsmarknad, kollektivtrafik och regional utveckling.
Gotland är redan idag en region som är beroende av samarbeten med andra. Vårt samarbete med exempelvis Stockholm ser möjligtvis annorlunda ut än på många andra ställen i landet på grund av vårt särskilda läge. Men vi förlitar oss ofta på specialistvård på de stora sjukhusen i Stockholm, och tusentalet gotlänningar arbetspendlar till huvudstaden.
Mats Linder har rätt i att Gotland kräver viktiga särlösningar för att en storregion med Stockholm ska bli hållbar. Exempelvis borde Gotland få behålla stora delar av det regionala utvecklingsansvaret.
Men den som säger att det inte finns några fördelar för Gotland att vara en del av de nya storregionerna blundar för verkligheten.