I fredags berättade Radio Gotland om att Kommunal på Gotland har svårt att hitta medlemmar som vill ta de viktiga uppdragen att vara skyddsombud.
Gotlands största fackförening Kommunal organiserar alla välfärdsarbetare inom Region Gotland och de privata bolag, som fått uppgifter genom anbud. Det handlar om en fackförening med cirka 4 000 medlemmar. Den borde ha kraft att rekrytera, utbilda och peppa alla sina fackliga ombud på arbetsplatserna, de avgörande viktiga skyddsombuden och alla andra fackliga uppdrag, som finns för att skydda medlemmarna mot arbetsskada och förlust av ersättningar och löneökningar.
Jag tror att Kommunal själva som fackförening har stympat sina möjligheter att maximalt slåss för sina medlemmars bästa genom en olycklig centralisering. Gotlands kommunalare ingår sedan några år som en sektion i avdelning Kommunal Öst, med säte i Norrköping.
På det glada 1970-talet var Kommunal Gotland en egen avdelning med styrelse och ombudsman. De bestämda själva att under 1970-talet fram till sekelskiftet 2000 ha en heltidsarbetande studieorganisatör, som tillsammans med en studiekommitté och alla kontaktombud på arbetsplatserna rekryterade och utbildade i studiecirklar och kurser.
Detta gav resultat. Genom denna målmedvetna utbildningssatsning fick Kommunal Gotland fram en hel kader av duktiga fackliga ledare på olika nivåer. En del hamnade till och med i riksdagen och nuvarande regionstyrelsens ordförande Björn Jansson startade sin karriär inom Kommunal.
Jag vet inte om det finns kraft och vilja inom Kommunal på Gotland att storsatsa på rekrytering och medlemsutbildning för att vitalisera facket och få fram starka fackliga ledare. Utmaningen ligger i knäet på alla Kommunals medlemmar och naturligtvis de mest fackligt aktiva.
Nu är det inte bara kommunalarna på Gotland som står inför utmaningen att förändra, utveckla eller dö sotdöden som fackförening. Även de andra LO-fackförbunden som så framsynt samverkar i Facket Gotland lider av att förbunden centraliserar sina avdelningar och Gotland bara blir sektioner eller klubbar. LO:s styrelse med Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen tycker Facket Gotland är jättebra. Förbundsledningarna i alla förbund lyfter gärna fram Facket Gotland som ett föredöme. Men förståelsen och viljan att satsa resurser till Facket Gotland saknas hos de olika avdelningarna på fastlandet.
Facket Gotland innebär en dörr in för alla medlemmar i de olika LO-facken på Gotland. I Arbetarrörelsens hus kan de få hjälp med allt. De närvarande facken hjälps åt att serva alla LO-medlemmar på ön. Det har fungerat jättebra tidigare, men behöver nu vitaliseras på olika sätt. Orkar de olika förbunden anta den utmaningen att förändra, utveckla eller ska även Facket Gotland dö sotdöden?
Utan starka fackliga företrädare på alla arbetsplatser runt om på ön utelämnas arbetstagarna till arbetsgivarnas godtycke och säkerheten i arbetslivet äventyras. Det är inte bara arbetstagarna som är beroende av starka fackföreningar.
Även arbetsgivarna slipper en massa krångel när starka och kunniga fackliga ledare hjälper till med kompetens om avtal, lagar och en säker arbetsmiljö.