Psykisk ohälsa bland unga ökar. Lavinartat. Prestationskraven är enorma, men unga kvinnor toppar statistiken. Det talas om ’duktig flicka’-syndrom och alltför mycket jämförelse. Båda fenomenen relevanta.
Kraven på unga kvinnor har alltid varit höga, även om innehållet varierat över tid. Kvinnor, oavsett ålder, mäts enligt en annan, strängare, måttstock. Utseende är en av parametrarna som ägnas oerhörd tid och möda, ofta parallellt med upprätthållna idrotts- och skolresultat.
Det mesta ska därtill vägas och mätas i olika sociala medier, snyggt paketerat.
Det finns så mycket jag inte vet om hur det är att vara ung idag. Så mycket är annorlunda från när en annan rumsterade på Högbyskolan i Hemse och Säve i Visby. Somligt är dock troligen snudd på evigt: signalerna från vuxenvärlden.
Vi vuxna kan prata oss hesa om att alla duger som de är; det urvattnas snabbt när vi börjar oja oss om att vi måste banta, bleka tänderna eller för all del kommenterar någon annans kroppshydda eller anlete. Det låter slitet, men ändå: barn och unga gör inte som vi säger, de gör vad de sett oss göra. Det vi klankar ner på, går igen i nästa generation.
Vi signalerar vad som duger, och vad som egentligen går för sig. Därför faller det tungt på vuxenvärlden, och kanske än tyngre på politiken, att göra vardagen mer tillåtande och uppmuntrande för den som är ung idag. Att främja det goda, inte minst i det offentliga rummet.
Vi vet alla hur inflytelserik reklam är idag. Den finns överallt och den är snillrikt utformad för att nå sin mottagare och uppnå sitt syfte. Den sexistiska reklamen är även den i princip överallt. Den ’bidrar’ med retuscherade bilder av hur kroppar INTE ser ut och förmedlar en bild av så väl kvinnlig som manlig sexualitet som ytterst sällan är med verkligheten överensstämmande. Likväl skördar den offer i form av psykisk ohälsa, unga människor som mäter och jämför och befinner sig själva väga för lätt - inte duga.
Socialdemokraterna hade ett vallöfte 2014 om att förbjuda sexistisk reklam. Jag väntar ivrigt på att det löftet ska infrias. Inte för att det direkt kommer att bota den utbredda psykiska ohälsan och omedelbart stärka mångas självförtroende, utan för att det är så viktigt att politiken faktiskt tar ansvar för det offentliga rummet.
Att spridandet av skeva ideal och osunda kroppsliga värderingar faktiskt försvåras. Sverige är ensamt i Norden om att inte ha ett förbud, men Stockholms stad går före den nationella nivån sedan några månader.
Ett annat område där vuxenvärlden kan hjälpa till, är när de goda idéerna spirar hos de som lever mitt i det, som den gala som fyra gymnasieelever tagit initiativ till. Syftet är minskad hets och signalera att du duger som du är.
Suveränt, och sannolikt mer verkningsfullt än allt annat vi som inte själva är unga hade kunnat komma på. Stötta och uppmuntra den typen av initiativ har däremot ingen åldersgräns.
Mycket måste till från stat, kommuner & landsting för att möta våra unga och deras utmaningar. Att förbjuda sexistisk reklam, skärpa oss i vilka värderingar vi själva ger uttryck för, samt stötta initiativ av unga för unga kostar lite, men ger mycket.
Vi kan ju börja där, den här ohälsolavinen måste stoppas.