När Jimmie Åkesson (SD) under SVT:s partiledardebatt utbrast; ”de är inte svenskar, för de passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb.” fick jag en aha-upplevelse. För han har är något på spåren, men ser åt helt fel håll.
Det är människors fördomar som även visar sig i statistiken genom det sysselsättningsgap som finns mellan inrikes- och utrikes födda.
Gapet har varit ett av de största debattämnena i valrörelsen och bland annat utmynnat i två förslag där arbetsgivare får lägre kostnader om de skulle anställa nyanlända eller ungdomar. Men är det kostnaderna som är det enda problemet?
Visst, dagens arbetsmarknad kräver utbildad personal och våra löner är satta delvis utifrån att personalen har en viss utbildningsnivå, men det finns fler orsaker än kostnader och Åkesson är en av dem. Eller rättare sagt de fördomar och den främlingsfientlighet han och många fler bär på.
Den innebär att personer med utländsk bakgrund har svårt att få jobb. För de anses inte passa in. Tillsammans med de normer vi har blir det en farlig mix. En mix som i värsta fallet får människor att begå hemska brott mot dem som inte anses passa in.
Just de normer vi har är en stor bov till att vi drar alla över en kam. Inte alla, men alla som är utanför normen. När jag jobbade på Cementa så fanns det inga kvinnliga truckförare i brottet.
Normen var man, och den kvinnan som hade provat på jobbet hade inte klarat av det, därför ansågs alla kvinnor olämpliga. När det istället var en man som inte fixade jobbet var det beroende på honom, och ingen skugga föll över andra män.
Normen gör att vi ser de som ingår i normen som individer, medan de som är utanför blir grupper där en persons misstag drabbar alla. Det kan vara kvinnor, personer med funktionsvariationer, hbtq personer eller personer med utländsk härkomst.
På samma sätt visar Jimmie Åkessons uttalande vilka svårigheter personer med utländsk bakgrund måste övervinna innan de kan få jobb. Det räcker inte med ett bra CV.
Vilket bevisats i ett flertal undersökningar med avpersonifierade ansökningshandlingar. När man då gjort anställningsförfaranden, utan att kön och etnisk tillhörighet kan utläsas, har man sett att personer som är utanför normen lättare fått jobb, än när deras namn avslöjar deras identitet.
För att vi ska kunna minska det sysselsättningsglapp som finns i statistiken mellan inrikes och utrikes födda måste vi bryta normen. Precis som vi till stor del gjort när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. I dag har vi ett glapp mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden på 4 procent. EU snittet är på 11,5 procent och Italien har ett glapp på 19,8 procent.
Vi har med andra ord varit bra på att få in kvinnor på arbetsmarknaden. Det finns fler normer att bryta för att få en helt jämställd arbetsmarknad, men den första barriären är bruten. Det finns ingen i dag som säger att ”kvinnor inte passar in på arbetsmarknaden”, även om man ibland blir tveksam till vad en del politiker egentligen tycker.
Nu behöver vi bara göra samma sak för personer med utländsk bakgrund, det vill säga övervinna våra fördomar.