Ibland visar sig medmänskligheten på riktigt. Som på regionfullmäktige i juni, när SD:s Kaj Lundmark gick upp och protesterade mot att Gotlands ska ta emot fler flyktingar och fick rejält motstånd. Efter Kajs förvirrade inlägg följde en strid ström av representanter från alla partier som en efter en försvarade beslutet. Sossar, folkpartister, moderater, FI:are, som gjorde gemensam sak i att försvara mottagandet. Som pratade om hur viktigt det är att Gotland drar sitt strå till stacken, och hur skamligt det är att vi inte kan göra mer. Som försvarade ett beslut som erbjuder folk trygghet på Gotland, och hur regionen kan ordna mottagandet till bästa möjliga. Det är ett minne att spara i hjärtat när allting känns hopplöst.
I veckan presenterade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) delar av regeringens paket för flyktingmottagandet, som bland annat innehåller regelförenklingar för att snabba på bostadsbyggandet, och snabbspår till bristyrken för nyanlända. Alla asylsökande ges också rätt att plugga svenska och samhällsorientering från sin första dag i Sverige. Det är riktigt bra politik. Sverige har en länge behövt en positiv strategi för hur vi ska kunna ge alla som kommer hit bästa möjliga stöd – och det här är en bra bit på vägen.
En viktig signal är också att alla kommuner ska vara med och bidra i flyktingmottagandet – antingen genom att erbjuda plats eller bidra ekonomiskt. Tidigare har flera välbärgade villakommuner, framförallt i Stockholmstrakten och Skåne, inte tagit emot några flyktingar över huvud taget.
Därför är det också glädjande att Gotland nu är med och tar mer ansvar. Den lilla bråkdel människor som söker asyl i Sverige ska ha rätt att stanna här, och de ska få en snabb väg till bostäder, utbildning och jobb. Det är det enda riktiga, det enda anständiga. Särskilt positivt är det sätt som det gotländska civilsamhället har erbjudit sin hjälp för att göra mottagandet så bra som möjligt. Även om huvuddelen av ansvaret ska ligga på det offentliga är de ideella krafterna ovärderliga för att bygga Sverige. Det vet vi historiskt. Sverige är ett folkrörelseland, och Gotland är det mest föreningstäta länet i landet. 50 000 gotlänningar är medlemmar i en förening. Det gotländska föreningslivet är en självklar del av öns kultur – och är därför en avgörande del i mottagandet av flyktingar.
Nyligen berättade också regionens integrationsenhet att man startar projektet ”Hej Gotland”, som vänder sig till privatpersoner och till föreningslivet. Dels matchar man gotländska familjer med nyanlända familjer, dels ser man hur man kan integrera föreningarna i flyktingmottagandet. Det är ett lovvärt initiativ, och en fantastisk möjlighet för Gotland att bli modellbildande i hur man kan ordna ett bra flyktingmottagande. Framförallt kommer det göra att de som kommer till Gotland får bättre möjligheter till jobb, utbildning och en bostad.
För en sak måste vi ha komma ihåg. Den som flyr har inget val. Och det är vår förbannade skyldighet som medmänniskor att ställa upp.