Ganska ofta hör jag uttrycket ’det var bättre förr’. Det förekommer titt som tätt i politiska diskussioner, ofta sagt av någon som upplever sig frånsprungen på ett eller annat vis.
Det bör erkännas att det FINNS saker som var bättre förr; när jag var barn fanns till exempel inte det fria skolvalet, DET var positivt, för att ta ett exempel. Inte heller började mellandagsrean FÖRE jul och vädret på midsommar var helt klart bättre då än nuförtiden.
Jag vill inte backa bandet, av flera skäl, men ett väger särskilt tungt: forskning och framsteg. Jag är så imponerad av vad vi idag kan åstadkomma för att bland annat förbättra hälsa och leva både längre och friskare.
Det är radikala grejer som åstadkommits på bara någon generation. Betänk bara vad vi i dag vet om barn och infektioner, infektioner som när mina föräldrar var små, kunde ge men för livet - göra en liten arm eller fot förtvinad för gott - men som idag kan upptäckas med hjälp av magnetröntgen och behandlas med antibiotika.
Och ja, antibiotikaresistens är så väl faktum som hot, men jag skulle inte vilja vara utan antibiotikan som verktyg i sjukdomsbekämpning. Utmaningen med antibiotikan framgent är att använda den rätt, och inte för ofta eller i för lindriga fall, eller för all del i förebyggande syfte.
Ett annat område där det sker stora framsteg är inom diabetesvården. Där är man dessutom långt framme både i det förebyggande arbetet och i behandlingen när symptomen börjar visa sig.
Eventuellt kommer diabetiker under ännu någon generation ha kortare medellivslängd än icke-diabetiker, men de synliga tecknen på diabetes, som amputerade armar eller ben, blir glädjande nog alltmer sällsynta. Det beror så klart på att vi idag är bättre på att upptäcka diabetes och sätta in rätt behandling. Något som för bara några decennier sedan var allt annat än givet.
När vi pratar framsteg är det snudd på oundvikligt att inte nämna vaccin. Ett område där jag är stum av beundran över hur långt vi har kommit, men minst lika bedrövad över de villfarelser som med jämna mellanrum sprids om vaccin. Sett till hur mycken ohälsa, och, allvarligt talat hur många dödsfall, som kunnat undvikas tack vare vaccin.
Majoriteten av alla barn i Sverige i dag får ett flertal vaccin, är det egentligen häpnadsväckande att vi inte gemensamt tar större ansvar för allas våra barn. Idag erbjuds alla föräldrar att vaccinera sina barn mot ett flertal sjukdomar, som kan ge svåra skador och men för livet. Är det egentligen en rimlig valfrihet? Borde Sverige i likhet med somliga EU-länder överväga vaccinationsplikt, för barnens skull?
På temat vad som inte var bättre förr, är jag av uppfattningen att vi idag har en sundare syn på barn, deras rättigheter och att vi har dem till låns och ibland måste lita till andras klokskap för att värna deras bästa.
Så jo, somligt var säkert bättre förr och ju förr desto bättre, men jag själv omfamnar den ständiga rörelsen framåt, de framsteg forskningens män och kvinnor gör till gagn för oss alla.
Vem vet vad som kommer att vara medicinskt möjligt när mina eventuella barnbarn en dag söker vård (eller ännu hellre slipper göra det)? Tanken svindlar.