Att Jan Björinges avgång undersöks och debatteras är fullt rimligt. Att anklaga andra för att sprida rykten och sedan själv föra dem vidare är det inte. När Eva Bofride skriver att Åke Svensson ger en bild av Jan Björinge som ”närmast psykopat” är det ett hårresande påstående. Vad bygger hon detta på? Var finns de uttalanden som ligger till grund för en så allvarlig anklagelse? Att hävda att Åke Svensson dels gett den bilden dels inte sagt någonting alls om skälen till uppsägningen går inte heller ihop.
När Eva Bofride sedan går vidare och kommer med egna amatörmässiga tolkningar av begreppet psykopat blir det riktigt galet. Hon påstår, ja påstår, att en sådan företeelse hade varit allmänt känd. Psykopati är ett psykiatriskt begrepp. Det finns flera definitioner men där ingår alltid olika typer av manipulation och bedrägligt beteende, ofta dolt bakom talförhet och charm. Det vill säga att är det något som verkligen inte alla upptäcker är det psykopati. Det är ett av de främsta kännetecknen. Jag skriver detta med tvekan eftersom jag inser att jag därmed dras in i ryktesspridningen. Men med Gotlänningens ledare är skadan redan skedd och det kan inte få stå oemotsagt.
Det är viktigt att behålla proportionerna i den här frågan. Det var fel av Åke Svensson att skriva att han entledigat Jan Björinge eftersom beslutet inte var formellt fattat förrän en dag senare. Det, och eventuella andra formfel, utgår jag från att överklagandet kommer att visa.
Däremot framstår det som rimligt att göra sig av med en medarbetare som missat 21 tillfällen att träffa sin chef. Om det nu är så. Skulle i det fallet inte en nyanställd regiondirektör någon gång gå till sin chef och fråga när de kan träffas? På fyra månader? Det är inte många meter mellan tjänsterummen och enligt Björinge hade de i stort sett daglig kontakt. Har inte en tjänsteman med 127 000 kronor i månadslön något ansvar själv?
Folkpartiet kräver Åke Svenssons avgång. Det ligger i sakens natur att oppositionen, eller i det här fallet en del av den, vill ha bort majoriteten. Om det politiska ledarskapet skulle vara så dåligt som oppositionen brukar framställa det är det ju konstigt att regionen överhuvudtaget fungerar och rentav får en del positiva omdömen då och då.
Det är inte heller en unik situation att en kommunchef får sluta. Tidningen Vision uppmärksammade redan för flera år sedan att omsättningen av kommunchefer ökat kraftigt. På fem år hade sju av tio kommuner bytt kommunchef, 40 stycken mer än en gång. enligt en enkät tidningen redovisat. I mer än en femtedel av fallen tvingades chefen sluta efter en öppen konflikt, i andra låg ibland en konflikt bakom utan att det redovisades.
I riksdagen gjorde Sverigedemokraterna också ett försök att så misstro i tisdags när de tvingade fram en förtroendeomröstning om Stefan Löfven som statsminister. Eftersom bara 45 av riksdagens ledamöter röstade för förslaget blev effekten snarast att statsministerns ställning stärktes.