Centerpartiet är inte någon större vän av anställningstrygghet, men nu verkar partiet ha tagit ett än längre steg in på otrygghetens lilla stig tillbaka till 1800-talet. Nu räcker det tydligen inte med att kräva att kompetens ska gå före anställningstid, något som kraftigt skulle öka otryggheten för anställda. Nu vill partiet, enligt en artikel i Dagens Industri, DI, den 10 juni, gå än längre och helt slopa turordningsreglerna för företag med upp till 50 anställda.
Kommentarerna lät inte vänta på sig. Den 11 juni hade DI en uppföljande artikel där finansminister Magdalena Andersson (S) och TCO:s ordförande Eva Nordmark kommenterar Centerpartiets utspel.
Enligt Magdalena Andersson skulle förslaget leda till större otrygghet på arbetsmarknaden. ”Jag tycker att det är uppseendeväckande att Annie Lööf vill försämra arbetsrätten på det sättet som hon föreslår efter alla de vittnesmål som vi fick under Metoo-uppropet i höstas”, säger hon. ”Det är uppenbart att utsattheten är större i de branscher där anställningstryggheten är sämre”, fortsätter hon.
Enligt DI är även TCO:s ordförande Eva Nordmark mycket kritisk till Centerpartiets förslag, och anklagar Annie Lööf för att ”sabotera” den svenska partsmodellen. ”Jag har stor respekt för Annie Lööf och vi har en bra dialog, men jag måste säga att den här typen av utspel gör mig besviken”, säger hon. Eva Nordmark tror inte att Centerpartiet tänkt igenom sin politik och lyfter särskilt fram förslaget om skrotade turordningsregler.
Vad de skrotade turordningsreglerna för arbetsgivare med mindre än 50 anställda skulle innebära för oss arbetare på Gotland kan vi nog rätt lätt förstå. Enligt foretagarna.se var det 96,9 procent av företagen på Gotland som hade färre än 50 anställda år 2016.
Förslaget innebär visserligen att det även fortsättningsvis ska finna saklig grund för uppsägningen, men då praxis är att arbetsgivaren äger rätten till att bestämma när det råder ”arbetsbrist” blir det tydligt att anställningstryggheten kommer att försvinna. Till ”arbetsbrist” räknas som allt som inte har med person att göra exempelvis faktisk arbetsbrist, som ordernedgång, omorganisation eller flytt av produktion, eller av ekonomiska orsaker.
96,9 procent av arbetsgivarna på Gotland som utan annan anledning än begreppet ”arbetsbrist” kan säga upp vem som helst när som helst. Hur skulle de arbetsplatserna se ut? Hur tyst skulle det bli? Vem skulle våga engagera sig fackligt? Vem skulle våga kritisera en dålig arbetsmiljö? Vem skulle våga säga ifrån när arbetsgivaren eller en för arbetsgivaren viktig person begår sexuella övergrepp? Centerpartiet har tydligen helt förträngt alla vittnesmål från Metoo-uppropet.
Arbetsplatsen är inte precis något ställe dit Svensson går någon gång då och då eller relativt ofta under en begränsad tid. Vi tillbringar generellt mer tid på jobbet än i skolan under en normal livstid. Frågan om hur villkoren på jobbet då ska vara borde med andra ord vara betydligt högre upp på dagordningen. Speciellt när förslaget samtidigt riskerar att minska fackets inflytande, då risken är att färre vågar ta fackliga uppdrag, och därmed får till följda att övriga villkor också blir sämre.