Vi svenskar blir allt bättre på att efterfråga svenska produkter där sådana finns att tillgå. Ökad medvetenhet och branschinitiativ gör sitt till för att underlätta konsumentens val. När den svenskflaggade kannan dök upp i kyldisken var också det ett steg i rätt riktning.
Konsumtionskurvan av inhemskt kött kontra utländskt blir också allt mer positiv, men mycket återstår. Diskussionen kantrar också lätt, av flera skäl. ”Varför ska vi bara äta svenskt, tänk om alla länder gjorde så?” är en invändning, liksom ”vi ska inte äta kött alls, varken svenskt eller utländskt”.
Varför just svenskt kött? Det finns ett riktigt tungt vägande argument - förutom att somliga av oss vill att Sveriges gröna näringar ska fortsätta att producera - och det är villkoren för svensk köttproduktion.
Utan överdrift är det svenska köttet bland det bästa i världen och svensk djurhållning är oerhört ansvarsfull. Därtill behöver vi inte gå långt hemifrån för att hitta länder som har en helt annan nivå på läkemedelsinblandning i köttproduktionen. Behöver vi ens gå in på förestående antibiotikaresistens?
På ett område går det emellertid långsamt, och det är ifråga om delar av krogbranschens ovilja att skylta med varifrån kött kommer. Och jo, det finns absolut goda exempel på motsatsen. Men till och med här på Gotland, där vi har ett så starkt varumärke kring livsmedel, förekommer det på välrenommerade krogar att lammköttet kommer från Irland och Nya Zeeland. Knäppt, och oförsvarligt.
Anledningen enligt krogarna ifråga, var att det är så svårt att få tag i tillräckligt stora kvantiteter av gotländskt kött. Sant eller osant? Både och. Om du vill köpa in ett ton lammrostbiff på ett bräde, kan det bli problem. Vill du däremot köpa in hela djur och ta vara på olika styckningsdetaljer och ha en mer varierad meny, finns det djur att tillgå.
Här finns det helt klart mer att göra, vi konsumenter måste aktivt välja krogar med om inte gotländskt så åtminstone svenskt kött, och krogarna måste bli bättre på att locka med närproducerat – vi vet ju att det drar - och att konsumenten är beredd att betala!
I diskussionen om medvetna matval, passar regeringens initiativ till livsmedelsstrategi som hand i handske. Inte nog med att den ger verktyg för att på allvar främja förutsättningarna för hållbar, svensk livsmedelsproduktion, den ökar också medvetenheten inom ramen för offentlig upphandling samt har som ett uttalat mål att öka den svenska självförsörjningsgraden. Det sistnämnda är verkligen ett angeläget samtalsämne i Sverige och sätter verkligen ljus på hur vi står oss i förhållande till andra.
Enligt Sven Lindgren, ordförande i Civilförsvarsförbundet, bedöms till exempel Finlands självförsörjningsförmåga vara så hög som 80 procent, medan den svenska ligger runt 50 procent.
Att så väl Gotland som riket numera har en livsmedelsstrategi på plats är inte bara välkommet, det är fullständigt nödvändigt. Därtill krävs skärpning för att värna de gröna näringarna – där både jobb och mat finns – och det kräver sitt av så väl konsument som krögare, men så klart också av politiken. De närmaste åren blir verkligen ett eldprov för svensk livsmedelsproduktion.