På torsdagen lade finansministern i övergångsregeringen, Magdalena Andersson (S), fram statens budget för 2019 inför riksdagen.
Budgeten är avskalad, så opolitisk som möjligt, och en förlängning av innevarande års budget.
Naturligtvis innehåller budgeten saker som S+MP-regeringen genomfört gångna åren och som gällde i budgeten för 2018.
På samma sätt finns det som tidigare regeringar beslutat med, som sittande regering inte ändrat.
Några mindre justeringar av typen indexuppräkning samt en del beslutad infrastruktur, som vägar, är med i budgeten. Det är även en del som partierna enats om, som höjt anslag till kustbevakningen.
Största reformen, som det finns enighet över blockgränsen om, är en sänkning av skatten för pensionärer på fyra miljarder kronor. För den med 20 000 i månaden i pension ger det 150 kronor lägre skatt per månad.
Regeringen har valt att avstå från en del anslagshöjningar, trots att det skulle kunnat gå att få bred enighet om dem.
Ett exempel är till försvaret, för vilket överbefälhavaren ansett sig behöva några miljarder kronor mer för kommande året för att inte behöva ställa in övningar och begränsa rörliga kostnader.
Ett annat exempel är kommunerna, som hade behövt fem miljarder kronor mer 2019.
Trots att (övergångs-)regeringens budget är avskalad väljer Moderaterna att lägga fram en egen budgetmotion.
Ulf Kristerssons parti väljer att ta strid om budgeten. Det är dåligt, ja fult, agerat. De vet att Sverigedemokraterna kommer att rösta på deras budgetmotion.
Gör även Kristdemokraterna det blir det 154 mandat, samma som ville ha Kristersson som statsminister.
I så fall vinner moderatbudgeten över regeringens budgetproposition, eftersom bara de tre rödgröna partiernas 144 riksdagsmandat står bakom den med säkerhet.
För att övergångsregeringens avskalade, över blockgränsen överenskomna nästan opolitiska, budget ska vinna måste C eller C och L rösta på den. Eller bara L, om C lägger ned sina röster.
Regeringens budgetproposition är av bättre kvalitet och utförligare än ett oppositionspartis budgetmotion. En regerings budgetförslag är på långt över tusen sidor och förberett av finansdepartementets tjänstemän och experter.
En partibudget är på runt en tjugondel i sidomfång, kortfattad och saknar en mängd detaljer. Och är svår att omvandla till statens budget om den vinner i riksdagen.
Moderaterna borde inte lägga fram någon budgetmotion. Lägger de budgetmotion bryter de ett förtroende mellan partierna.
S, MP och V, kan inte göra så mycket åt det i så fall. De får skriva upp det i sin svarta bok inför framtiden. M, KD och SD, får då riskera att någon gång framöver agerar S på liknande sätt i ett liknande läge.
I Moderaternas budgetmotion för ett år sedan fanns ytterligare ett jobbskatteavdrag på 18 miljarder kronor, och ändrade gränser för (sänkt) inkomstskatt på cirka fyra miljarder, som skattesänkningar.
Inkomstskatt är en av få saker som inte går att ändra för en ny regering. Innehåller M-budgeten detta för 2019 försvagas intäkterna. Samtidigt kanske utgifterna ökas med sådant som några miljarder kronor mer till försvaret.