Igår, den 20 juli, trädde den nya asyllagen i kraft. Nu blir tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel. Lagen är tillfällig och ska gälla tre år - senast då måste lagstiftningen upphöra. Sverige ska ha en generös flyktingpolitik igen.
Nöden blir inte mindre för att Sverige tar emot färre. Tvärtom. Vi är ett väl fungerande land med en i grunden robust välfärdsstat. Runt om i landet, och också här på Gotland, har vi utmärkta exempel på hur flyktingmottagandet har kunnat ge liv i sedan länge avsomnade bygder.
Hur människor samlats för att hjälpas åt. Kyrkan, föreningslivet, kommuner, och myndigheter gjorde enorma insatser för att ge alla som behövde tak över huvudet.
Det svenska mottagandet var ansträngt - men det fungerande. Den samhällskollaps som flera opinionsbildare och politiker larmade för inträffade inte. Och det var samarbete som gjorde det möjligt.
Men bara talet om systemkollaps och kaos har möjliggjort att Sverige infört en lagstiftning som ligger på absoluta miniminivå. Det har lett till att regeringen och delar av oppositionen har en kapplöpning om tuffast migrationspolitik.
I grund och botten handlar det om att rädda människoliv. Människor som flyr undan krigets helvete och förtryckets fasor måste ges en fristad, en chans till liv.
Därför måste den nya asyllagen bli en parentes i Sveriges historia. Tillfälliga uppehållstillstånd, färre lagliga vägar, och splittrade familjer är en skamfläck för vårt gemensamma.
Permanenta uppehållstillstånd, familjeåterförening, och generöst mottagande ska känneteckna vårt bidrag till att lösa den största flyktingkatastrofen i modern tid.
Nu är det dags att formulera en annan vision, en mer framåtsyftande och positiv hållning. Här kan och bör våra lokala politiker gå före. Gotland skulle kunna visa hur man med gemensamma insatser från samhället - både från regionen och från civilsamhället - kan möjliggöra ett högt mottagande och en väl fungerande integration. Hur landsbygden kan växa när vi bli fler, och hur vi blir ett mer solidariskt samhälle när vi aktivt tar ställning för att hjälpas åt.
Om det på lokal nivå går att visa hur ett bra mottagande fungerar - ja, då är det den nationella politikens uppgift att ge förutsättningar för det. Utökade anslag till kommuner och landsting även fortsättningsvis är bra. Men det är också centralt att asylpolitiken återgår till att vara generös, med permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening.
I december talade Kanadas premiärminister Justin Trudeau kort innan landet tog emot det första flygplanet med syriska flyktingar till landet. ”(...) vi kan visa världen hur vi öppnar våra hjärtan och välkomnar människor som flyr från exceptionellt svåra situationer”, sade han.
Så kan en regeringschef tala hoppfullt om en stor, men viktig, utmaning.