I en internationell tidskrift som skrev en artikel om Sveriges militära upprustning, och om hur den markerade slutet på en era av naivitet, bildsattes artikeln med ett militärfordon som rullade på Visbys gator.
Jag minns att jag reagerade på den bilden, för att Gotland vanligtvis bildsätts med kritvita stränder, kullerstensgator med klättrande rosor, och Pippi Långstrump. Men tiderna kanske har ändrats.
Försvaret rustar upp på ön, och värnplikten ska återinföras. Det leder naturligtvis till delade meningar. Att huvudlöst stämma in i kören som hellre ser att Sverige nedrustar än skärper försvaret vore inte rimligt i nuläget. Sveriges omvärld är allt mer osäker, särskilt i Östersjöområdet.
Men det går samtidigt att erkänna att Gotland, vars landskapsbild åter pryds av militära inslag, skulle kunna spela ytterliga en roll i vårt närområde – en plats för samarbete och relationsbyggande. Det går alltid att hitta ett mellanläge mellan alarmism och förnekelse.
Jag hörde om en forskare, Owe Ronström, som i P4 Gotland gjorde gällande att exotifieringen av Gotland leder till ökad utflyttning av unga. Att utmåla Gotland som en plats som inte riktigt är Sverige, men inte riktigt är utomlands, gör ön till ett attraktivt turistmål, men till en mindre attraktiv plats att bo och verka på. Det ligger kanske någonting i det.
Att bara måla Gotland i penseldrag av semesterparadis och partycentrum är gynnsamt för turismen men är svårt för att locka fastboende. Men jag tror att vi också skulle tjäna mycket på att lyfta fram det som verkligen särskiljer Gotland, vid sidan av andlöst vacker natur. Gotland är inte bara en säkerhetspolitiskt strategisk plats i Östersjön - det är en ö av levande kulturliv, starkt samhällsengagemang och solidaritet. Och bilden av Gotland som ett hangarfartyg med raukar är nog inte heller gynnsamt, vare sig för turism eller för inflyttning.
Låt oss till exempel dra oss till minnes sockenbolag och grannskapslag som engagerade sig så varmt i de nyanlända som kommit hit. Som öppnade hem och bygdegård för att bygga en gemenskap. Eller alla de som engagerar sig i någon av öns otaliga föreningar och bidrar till ett blomstrande civilsamhälle.
Gotland är nämligen ett av Sveriges mest föreningstäta län och det säger någonting mer än att vi är bra på att betala medlemsavgifter. Det säger någonting om gemenskapen och engagemanget som präglar det gotländska lokalsamhället. Det skulle kunna vara en bra grogrund för en gemenskapsanda för hela Östersjön.
Så låt oss fullfölja upprustningen av försvaret på Gotland, men låt oss samtidigt ta ett annat initiativ. Sverige, tillsammans med våra grannar runt Östersjön, borde ta initiativ till ett centrum för samarbete, fred, kultur och forskning.
Ett multilateralt center som syftar till starkare relationer, samarbete i miljöfrågor och demokratisk utveckling, och dialog. Detta vore ett steg för att fördjupa det kulturella utbytet och samarbetet. Och det finns få platser bättre lämpade för den typen av utbyte som Gotland.