Putinkajen. Så kallas den gamla Apotekarkajen i Slite. Halvt på skämt, halvt på allvar. För sex år sedan började arbetet med den nu färdigställda gasledningen Nord Stream. I samband med detta rustades kajen i Slite upp - och företagskonsortiet Gazprom plockade upp notan.
Gazprom ägs till hälften av den ryska staten. Nu vill företaget lägga ner ytterligare två ledningar utanför Gotland och använda Slite hamn. Gotland blir återigen en spelare i världspolitiken.
Är nya gasledningar, med allt vad det innebär, gynnsamt för Gotland? Bedömare säger att det skulle leda till ett tillskott på 50 miljoner i regionens kassa, likväl över ett 20-tal arbetstillfällen under en viss tid. Men ser läget i Östersjön likadant ut som för åtta år sedan, när frågan senast var på tapeten?
Då beslutade regionen att säga nej till gasledningen, men den borgerliga regeringen sa ja.
Nu har både moderaterna och liberalerna gjort en kovändning i frågan - ingen gasledning, om de borgerliga får bestämma. Mats Linder, moderat ledarskribent på Gotlands Allehanda, instämmer i nej-kören. Framförallt är det säkerhetspolitiken som får väga tungt i bedömningen, som den bör.
De väcker många viktiga poänger. Läget i Östersjön har drastiskt förändrats de senaste åren i takt med att Ryssland blivit allt mer totalitärt och aggressivt.
Senast i år manipulerade en rysk statsägd tv-kanal en intervju med en tjänsteman på länsstyrelsen på Gotland. Tjänstemannen, som var ovetande om kanalens avsikter, fick se sitt budskap om naturområden på Gotland vinklas in absurdum till att handla om militär upprustning och krigföring från Gotland.
Dessutom använder Ryssland sina gasfyndigheter för att sätta press på grannländer. Genom att strypa gastillförseln till länder som är beroende av den kan Ryssland använda gasen som maktmedel.
Tio EU-länder har redan protesterat mot byggandet av ledningarna, och flera tunga röster på kontinenten har uttryckt sin oro.
Dessutom väcker en ny gasledning klimat- och energipolitiska frågetecken. Världen har precis enats bakom ett klimatavtal, och nu faller det på alla regeringar att påskynda omställningen till ett hållbart energisystem. Att i det läget bygga ut tillförseln av rysk gas verkar inte bara motsägelsefullt - det riskerar att försena den omställning som krävs för att rädda klimatet.
Mitt i allt detta hamnar Gotland och de gotländska regionpolitikerna. Även om det är storpolitik har Region Gotland en tung röst i frågan. Hittills har den politiska ledningen valt att betrakta frågan som ekonomisk, att det här är en stor investering i Gotland och i en gotländsk hamn. Säkerhetspolitiska aspekter är regeringens ansvar att fundera över. Det är klokt.
Ur en ekonomisk synpunkt är det rimligt för regionen att säga ja till ledningen. Men ur en säkerhets- och klimatpolitisk synpunkt är gasledningen problematisk.
Det är en svår avvägning politikerna har på sitt bord.