Så har då de borgerliga partierna i riksdagen enats om hur de tänker försöka stopp tre av de inkomstförstärkningar som regeringen vill genomföra i höstbudgeten.
De borgerliga partierna har varit tydliga med att de är emot införandet av flygskatt, justering av den så kallade 3:12 skatten och att regeringen inte räknar upp brytgränsen för statsskatt i den omfattning som varit vanligt.
Tidigare har de fyra borgerliga partierna haft minst fyra olika förslag på hur de ska stoppa regeringens inkomstökningar, men i går torsdag visade de upp en enad front. Nu hotar de borgerliga med misstroendeförklaringar mot ansvariga ministrar om något av de tre förslagen kommer finnas med i höstbudgeten. Misstroendeförklaring är det sätt som Liberalerna har förespråkat.
Vad det i sak kan innebära beror på vilken minister de tänker ställa misstroendet mot. Om de ställer misstroende mot finansminister Magdalena Andersson (S) så riskerar de en regeringskris. Om de ställer misstroendet mot exempelvis infrastrukturminister Anna Johansson (S) för flygskatten så blir det mer ett slag i luften.
Men bara tanken med att genomföra en misstroendeomröstning mot en minister som gör sitt jobb och för den politik de vill, är mycket besynnerligt. Misstroende brukar användas mot ministrar när de misskött sig, vilket knappast kan vara fallet när man bara för sin egen politik.
Då hade nog samtliga ministrar under all tid varit föremål för misstroende från sina politiska motståndare.
Naturligtvis har Sverigedemokraterna aviserat att de tänker stödja de borgerliga partierna. Deras löfte om att ständigt fälla regeringar som inte ger efter för deras krav håller de hårt på. SD, som är allt annat än Sverigevänliga skulle med glädje se en regeringskris.
Det som är mer intressant att titta närmare på är hur de borgerliga tänker lösa de utmaningar som våra riksdagspolitiker står inför. Utmaningar som kräver resurser för att kunna lösas.
Bara införandet av flygskatt och förslaget om brytpunkten beräknas ge över tre miljarder kronor i ökade skatteintäkter. Över tre miljarder kronor mer till välfärden. Vilka av regeringens alla nödvändiga välfärdssatsningar vill de borgerliga inte genomföra?
Färre poliser? Färre lärare? Färre läkare? De svaren tänker de naturligtvis inte svara på, men som vanligt från borgerligt håll är kraven på satsningar alltid högre än kraven att finansiera dem. Det har vi sett med de budgetunderskott som alla borgerliga regeringar lämnat efter sig och det ser vi även på Gotland där de borgerliga vill genomföra större besparingar, men utan att gå med på de besparingsförslag som förs fram.
Ansvar för landets eller regionens ekonomi verkar inte vara borgerlighetens bästa ämne. Att bara tala om vilka delar av en budget man inte vill ha och försöka tvinga bort dem från budgeten känns inte seriöst när man själva inte ens kan enas om en gemensam budget.
Sverige behöver en politik som minskar klyftorna, ökar tryggheten och som ökar satsningarna på vår gemensamma välfärd. För att kunna genomföra den politiken behövs resurser i form av skatteintäkter. Den politiken för den socialdemokratiskt ledde regeringen, och jag skulle verkligen se att de borgerliga politikerna låter regeringen fortsätta utveckla den svenska modellen.