Sara Lidqvists (KD) debattsvar här nedan är det sista i debatten om vilka spår Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation sätter hos Arbetsförmedlingen. Jag tänker inte förlänga debatten men vill ändå kommentera Lidqvists artikel.
Det absolut största problemet med den 20 sidor tunna budgetreservationen från M och KD är att den över huvud taget lämnades in i det politiska vakuum som då rådde. Det fanns bara en övergångsregering vilken hade till uppgift att förvalta landet. Övergångsregeringen var tvungen att lägga en budget för att slippa det som händer titt och tätt i USA, det vill säga att statsapparaten stängs ned. Men den budgeten var tvungen att vara utan nya reformer. I det läget är det ansvarslöst att lägga en snabbt ihop komponerad budgetreservation som dessutom kunde få stöd av Sverigedemokraterna. Hade man tagit ansvar för landet hade man aldrig lagt den. Hade man tagit ansvar hade man väntat med reformerna tills man fått regeringsmakten.
När det gäller Arbetsförmedlingen så är nog de flesta överens om att deras arbete behöver förändras. AF behöver snäppa upp arbetet gentemot arbetsgivare, de behöver snäppa upp arbetet med att få nyanlända, ungdomar och andra med svårighet att ta sig in på arbetsmarknaden. Det har den tidigare Löfvenregeringen sagt och det är också en del av Januariavtalet, JA. Men då behövs det en plan med en tanke på hur förändringarna ska göras. Dessutom behöver AF ha resurser för att utbilda de arbetslösa till de jobb som faktiskt finns. Att, som i M/KD:s servettskiss till budgetreservation, bara dra ner på de pengar som AF har att röra sig med hjälper inte dem som behöver ha hjälp. Snarare tvärt om.
Därmed är debatten avslutad.
IT-skandalen kring 1177 är nog inte den sista IT-skandalen vi lär få uppleva. Privatisering och anbudsförfaranden har hittills bara lett till sämre säkerhet. Visst, det har säkert blivit billigare avtal, men den förtjänsten äts rätt snabbt upp av de kriser som den bristande säkerheten skapar.
Sparivern biter oss i svansen. Hårt. När jag var liten var det lite skitsnack om kommunanställda. Det sades att de "bara stod och hängde". Andra var uppenbart avundsjuka på deras arbetsförhållanden som upplevdes lugna och stressfria. Lärare fick kritik för deras långa sommarledigheter. Att den var en följd av att barnen inte fanns i skolan, och att ledigheten betalades av lärarna själva tog man ingen hänsyn till. Att vara statsanställd innebar bra lön och bra förmåner. De som var anställda av det gamla Televerket hade det riktigt bra. Jämfört med många privatanställda. Och just där skavde det mest. ”Varför ska jag som privatanställd betala så mycket skatt då det bara går till deras förmåner”. Så det blev ändring. I dag har de offentliga verksamheterna svårt att rekrytera personal. Mycket beroende på att deras villkor är sämre än för många privatanställda. Verksamheter som låg under exempelvis Televerket är nu utspritt på en mängd olika privata aktörer, men har det blivit bättre? Väl fungerande verksamheter som posten, apoteket och bilprovningen har fått bli försökskaniner i nyliberala tester. Men har det blivit bättre? Nu ser vi IT-skandal på IT-skandal lindas upp, samtidigt som det digitala hotet mot Sverige aldrig har varit större. Istället för att samla all känslig information hos en statlig instans där säkerheten kan sättas främst, lejer man ut uppdrag till den som har lägst anbud. Främmande stat behöver knappast ens vara speciellt IT-kunnig för att få tag på känslig information. Så långt har sparivern och det nyliberala experimentet gått. Men har vi fått det bättre?