I går meddelade Mark- och miljööverdomstolen sitt domslut rörande Nordkalks och SMA:s ansökningar om kalkbrytning i och omkring den numera berömda Ojnareskogen. Domstolen avslår bolagens ansökningar. Jag är inte särskilt förvånad över domen. Regeringens beslut i augusti 2015 att utöka natura 2000 området kring Bästeträsk så att det även omfattade marken där de tänkta kalktäkterna skulle bedrivas blev direkt avgörande.
Nu tror jag att frågan om kalktäkt i det aktuella området är tvärdöd. Kalkbolagen kan möjligen få rätt till stora skadestånd på grund av regeringens agerande, men något täkttillstånd lär nog aldrig bli aktuellt.
Håkan Pihl, chefsgeolog på Nordkalk beskriver bolagets syn på frågan i ett pressmeddelande:
”Att regeringen ingriper i en pågående tillståndsprocess och ändrar spelreglerna så radikalt som i detta fall, och till förmån för staten, är inte rättssäkert. Enskilda näringsidkares grundläggande fri- och rättigheter måste tillvaratas och skyddas i ett demokratiskt samhälle.”
Jag har ända sedan min tid som truckförare i Cementas brott insett att kalkbrytning inte vara för evigt. Inte ens de omkring 1000-åriga traditioner kalkbrytningen har på Gotland kan hindra den klocka som tickar. Men när den tiden skulle vara ute har jag inte kunnat se, förrän nu.
Domstolens dom och regeringens agerande ger signaler om att klockan klämtar för kalkindustrin på norra Gotland. När vi också ser det stora motstånd som finns mot att starta helt nya kalktäkter kan vi nog också se slutet för kalkindustrin på Gotland närma sig. Visserligen har Nordkalk 7-10 års brytning kvar med nuvarande tillstånd, men frågan är hur det ser ut därefter.
Det kommer bli intressant att följa Cementas arbete för att förnya deras täkttillstånd. Kommer den hårdare tonen från de som till varje pris vill bevara vår natur att vinna ytterligare mark eller kommer industrin att få det ansvar för naturen de är beredda att ta?
Regeringens besked tidigare i somras om att inte peka ut dem natura 2000 områden som skulle påverka Cementas framtid togs naturligtvis emot med glädje av bolaget.
(Så hur Moderaterna på Gotland fick idén att blåljuga (passande uttryck) i sitt valmanifest och påstå att regeringen planerar att lägga ner Cementa är för mig en gåta.)
Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef på Cementa beskrev beskedet på följande sätt på Cementas hemsida.
”Det är mycket positivt att regeringen nu har lämnat besked i frågan. Det innebär att vi fullt ut kan gå vidare i vårt arbete för förnyat täkttillstånd från 2021 då det nuvarande löper ut.”
Kalkindustrin är en del av norra Gotlands skäl. Att nu se att dess tid börjar ta slut kommer bli ett sorgearbete för många. Men vi får trösta oss med att spåren kalkindustrin lämnar efter sig används på bästa sätt. Fabriken på Furillen, Blå lagunen på Ar och brotten på Smöjen som så många badar i och Gotlands Dalhalla i Hide. Jag har säkert glömt något. Dessutom finns då möjligheterna till att nyttja de gamla kalkbrotten som vattenreservoarer, vilket nog blir viktigare med tiden.
Jag inser nu att den här ledaren blev en rätt mörk beskrivning, men det är så jag känner i dag. Möjligen kan framtiden få mig att se ljusare på kalkindustrins framtid på Gotland, men jag tvivlar.