När den här sidan går till pressläggning är alla detaljer kring alliansens hot om misstroendevotum ännu inte klara. Statsministern har fortfarande inte meddelat vad han tänker göra. Med den brasklappen vill Gotlands Folkblad ändå vrida och vända på de senaste dagarnas regeringskris.
Och det är onekligen oreda som står på det politiska modet den här säsongen. Efter att alliansen i går morse meddelat att man kommer att väcka misstroendevotum mot tre statsråd - Anna Johansson, Anders Ygeman, och Peter Hultqvist - är det politiska systemet i gungning.
Som uttryckts flera gånger från denna ledarsida den senaste veckan är affären runt Transportstyrelsen mycket allvarlig. En grundlig utredning av vad som skett, hur det kunde ske, och hur vi ser till att det aldrig sker igen måste naturligtvis genomföras.
Regeringens hantering av skandalen på Transportstyrelsen har utöver detta varit besvärande. Man har varit saktfärdig i kommunikationen, lämnat otydliga och motstridiga besked, och duckat frågor. Det är grund för en utskällning och en utredning. Men ett misstroendevotum? Knappast. Inte i det här läget. Konstitutionsutskottet, KU, bör få tid att granska hur regeringen har agerat och vad statsråden gjort eller inte gjort.
Låt oss begrunda för en stund vad ett misstroendevotum faktiskt är. Det är det verktyg riksdagen har för att förklara att man inte har förtroende för ett, eller flera, statsråd. Riktas ett misstroendevotum mot statsministern, och det därefter får en majoritet i riksdagen, måste hela regeringen avgå.
I Sverige har misstroende väckts av riksdagen sju gånger. Inte en enda av de gångerna har det gått igenom. Så sällsynt är det alltså att använda riksdagens allra starkaste vapen. Nu använder alliansen det för att tvinga fram en politisk kris - och det är ytterst oansvarigt. Det rimliga hade varit att låta konstitutionsutskottet granska regeringens agerande, för att därefter dra slutsatser. Nu föregår man hela den granskning som alliansen själva initierat, och skapar en helt annan dynamik i svensk politik. Framförallt gör det utsikterna för framtida minoritetsregeringar än bistrare.
Nu är alternativen för statsministern flera. De mest troliga är att antingen utlysa extra val, peta de tre statsråden, eller avgå och låta talmannen undersöka om det finns andra möjliga regeringskonstellationer. Av de är den sistnämnda mest troligt, och det bästa alternativet för Sverige.
Avgår regeringen Löfven och låter talmannen genomföra en runda kan alliansen ställas inför faktumet att försöka bilda en regering. Vad Centerpartiet och Liberalerna gör i en situation där en borgerlig regering måste förlita sig på passivt stöd av SD vet ingen - men det vore en historisk omsvänging eftersom båda partierna gjort tydligt att det är uteslutet att regera med stöd av SD. Misslyckas alliansen kommer troligtvis regeringen Löfven att åter få förtroendet att bilda en ny regering. Var vi än landar befinner vi oss i historiskt osäkra politiska marker.
Men en sak är säker - och det här gäller både för den rödgröna regeringen och den borgerliga alliansen. Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.