Under alla mina år som facklig förhandlare så var frågan om lönen alltid den svåraste. Löner sattes utifrån en massa olika varianter.
På några arbetsplatser var alla överens om att lika lön skulle gälla. Det fungerade så länge alla gjorde vad de skulle och hade liknande kompetens. Men när någon började ha sämre arbetsdagar eller när någon ny blev anställd, blev det genast negativt.
På andra arbetsplatser hade man arbetat fram stora fina lönesystem, genom delaktighet och bra information under och efter färdigställandet. Lönesystem som fungerar bra. Där alla var om inte nöjda så i alla fall inte missnöjda med lönesättningen. Men alla lönesystem blir gamla. Risken är att anställda slår i taket och därmed stannar av i löneutvecklingen. Arbetsplatserna utvecklas också med nya arbetsuppgifter som inte finns med i lönesystemet. Då börjar missnöjet gro.
På vissa arbetsplatser hade de anställda resignerat och lät arbetsgivaren, mer eller mindre ensidigt, sätta lönerna. Då visste alla vems ”fel” det var att lönerna var orättvisa och de anställda höll ihop mot ”fienden”.
Hur man än beslutar att göra är lönen inte bara en inkomst att leva på utan också en stor oroshärd på arbetsplatsen. Om inte arbetsgivaren på ett bra och pedagogiskt sätt kan motivera de löner som de anställda har är det stor risk för att missämjan sprider sig.
Det är vad vi i dag ser hos lärarna. Det finns många grupper som i dag har för låga löner i förhållande till deras utbildning. Lärare, men också sjuksköterskor och socionomer. Den gemensamma nämnaren är att de är anställda inom den offentliga sektorn. Nu har regeringen uppmärksammat att lönenivåerna för lärare är för låga och att den låga nivån är ett problem. För att råda bot på detta har regeringen tillskjutit tre miljarder årligen i extrapengar till att lyfta lärarnas löner. Lärarlönelyftet.
Reformen har arbetats fram tillsammans med de centrala arbetsgivarorganisationerna inom skolan och lärarnas fackliga organisationer: Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund, Almega, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Detta för att göra den så bra som möjligt.
I gårdagens GT kunde vi läsa om den kritik som finns emot lärarlönelyftet. Från arbetsgivarhåll har man önskat att kunna fördela pengarna till fler, medan man från fackligt håll skulle önska mer pengar. Förhoppningar har funnits på att regionen som arbetsgivare skall skjuta till mer pengar. Den förhoppningen blev ordentligt grusad på grund av regionens ekonomiska läge. Från fackligt håll har man också lagt fram farhågor om att lärarlönelyftet kan komma att skapa osämja på skolorna. Osämja mellan de som får och de som anser sig borde ha fått.
Här gäller det att de som tar besluten om vilka lärare som skall få ta del av lärarlönelyftet i år också har en plan på hur de skall kunna förmedla detta utan att skapa för mycket osämja. Men också för lärarna att inse att alla inte kan få lyftet redan i år. För alla är nog överens om att pengarna behövs för att lyfta lärarnas löner.