För att ett samhälle alls ska fungera behöver vi ha en uppsättning regler som alla förväntas följa. Det gäller förbud, mot att till exempel slå ner någon eller köra bil över en viss hastighet på givna sträckor, men också påbud, som att skicka barnen till skolan eller släppa fram trafik från höger i särskilda situationer. Reglerna kan också gälla rättigheter, bland annat att få rösta i allmänna val och få subventionerad tandvård.
Det är nödvändigt att ibland ändra reglerna och anpassa dem till utvecklingen i samhället. Men så länge de finns måste de följas, för många avsteg leder till anarki. Därför kan enskilda individer inte tillåtas ta sig friheter att följa sina egna regler.
Skattesystemet är en del av det här regelverket. Sjukhus och JAS-plan och annat vi äger tillsammans måste vi hjälpas åt att betala för, liksom alla gemensamma verksamheter som poliser och äldreomsorg, det inser alla. Det finns olika metoder för det. Att lägga en avgift på varor och tjänster vi köper är ett sätt, att en del av våra inkomster går till gemensamma ett annat.
Så här i deklarationstider är avdrag alltid heta frågor . I år är det ett speciellt som hamnat i fokus. Ursäkta att jag måste upprepa mig lite från gårdagens ledare men en del av argumentationen i det sammanhanget har blivit väldigt konstig.
Det fanns en gång ett så kallat rot-avdrag. Det infördes för att skapa jobb och tillväxt under lågkonjunktur - klassisk keynesiansk politik alltså - och innebar att 30 procent av arbetskostnaden för reparationer, underhåll, om- och tillbyggnader fick dras av från den beskattningsbara inkomsten vid deklarationen.
Allmänt ansågs det tidigare ha förekommit en hel del svartjobb inom den här branschen även om en del branschföreträdare protesterade och kände sig orättvist utpekade. Avdragsrätten gjorde att många fler jobb sedan beskattades enligt regelboken och blev vita. Så hette det då.
När exakt samma avdragsgräns nu föreslås gälla säger småföretagare och borgerliga politiker att det i stället blir MER svartjobb. För att gränsen för avdraget under en period varit 50 procent.
Det betyder att gränsen mellan olagliga obeskattade (svarta) och lagliga beskattade (vita) jobb har förskjutits så pass att bara en femtioprocentig avdragsrätt numera duger för att hålla olagligheterna stången. Det är rentav så att det är staten som själv har orsakat den här förskjutningen. Vad ska hända vid nästa lågkonjunktur? Ska vi införa ett avdrag på 60 eller 70 procent då för att mota svartjobben?
Om kunderna efterfrågar svarta jobb ska näringsidkaren säga nej. Precis som att tjänstemän och politiker ska säga nej om någon vill köpa sig ett bygglov vid sidan av reglerna och journalister ska säga nej om någon erbjuder sig betala för att slippa bli omskriven i mindre fördelaktig dager.
”Det är de höga skatternas fel att vissa smiter från dem och man hanterar det praktiskt genom att muta särskilt brottsbenägna grupper att begå färre brott” skrev Malte Persson i Fokus (nr 11 mars 2015)
Så kan vi faktiskt inte ha det.