Härförleden (förra torsdagen) publicerade den allt som oftast läsvärda tidningen Dagens Samhälle en artikel om Sverigedemokraternas förväntningar på framtiden. Fokus ligger på styret i kommunerna och förväntningarna är höga.
Dessvärre hoppas nog inte de lokala sverigedemokraterna förgäves. På sina håll har man redan släppts in i värmen och sannolikt kommer dessa samarbeten samt långt fler att formaliseras på platser där Moderaterna har chans att greppa styråran, med stöd av SD.
Jimmie Åkesson har uttryckt viss besvikelse över att Ulf Kristersson (M) verkar ha valt en delvis annan väg än sin företrädare och inte visar Sverigedemokraterna så stort intresse.
Dock tolkas Ulf Kristerssons attityd lite olika av olika sverigedemokratiska företrädare. Niclas Nilsson från SD i Kristianstad tror att SD blir största parti och samarbete är en reell möjlighet. I och med att Ulf Kristersson inte uttryckligen utfärdat något förbud mot att samarbeta med Sverigedemokraterna på lokal nivå kan Nilsson mycket väl få rätt om samarbetsviljan.
Det ger ju visst manöverutrymme. Alla vi andra bör bäva, för en röst på Moderaterna verkar därmed kunna innebära lite av varje.
Och är det i ärlighetens namn inte lite konstigt att ett parti som Moderaterna - som precis som Socialdemokraterna som jag själv tillhör - som ofta framställs som välorganiserat (periodvis toppstyrt) inte vill ha mer ordning och reda i sin organisation? Vilken bild vill man förmedla av sitt parti? En enhetlig, pålitlig, eller en splittrad, svajig?
Inte vet jag heller säkert var våra lokala moderater står. Är man beredd att verka i det utrymme av icke-förbud som råder, om så skulle krävas och SD utgör tungan på vågen? Jag vet att Jesper Skalberg Karlsson (M) ett flertal gånger avfärdat frågan med hjälp av diverse underfundigheter och jag vet att till exempel Inger Harlevi (M) hellre skulle ta gift än att förhandla fram gemensamma ståndpunkter i frågor som hälso- och sjukvård.
Men Skalberg Karlsson har också uttryckt att M måste göra vad som krävs för att genomföra moderat politik. Vad innebär det, konkret, lokalt? Att jämka sig med SD lokalt behöver dessutom eventuellt inte ens vara svårt - hittills tycker ju partiet ifråga väldigt lite.
Även om det sistnämnda kan upplevas som putslustigt, är jag uppriktigt oroad. SD är verkligen inte ett parti som andra och att ett demokratiskt parti som M faktiskt är beredda att på olika håll i Sverige greppa makten med hjälp av ett rasistiskt parti med nazistiska rötter är häpnadsväckande.
Det är naturligtvis inte heller långt borta att som meningsmotståndare uttrycka att ’en röst på M är en röst på SD’. Det är ju sant, så länge inte Ulf Kristersson gör rent hus och förklarar att M inte förlitar sig på eller samarbetar med SD, varken lokalt eller nationellt.
SD:s stöd kommer inte att vara gratis, det ska vi också vara på det klara med. Vad är M i så fall beredda att kompromissa om? Där svävar vi alla i ovisshet. Att jag - som socialdemokrat - inte skulle förlänas svar på mina funderingar är en sak.
Väljarna har däremot all rätt i världen att få veta om en röst på M också kan vara en röst på SD.