Jag hade tänkt ägna denna ledare åt att ge er lite mer av mina tankar om varför jag inte ställer partier till svars för alla de enskilda förtroendevaldas misstag. Men jag tvingas istället att svara på Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofrides tordagsledare.
När argumenten tryter så ger hon sig som vanligt på budbäraren. Vilket blir betydligt lättare när budbäraren själv ödmjukt och ärligt erkänner de misstag som hen begår. Att ge sig på motståndaren när den visar upp, vad man själv anser vara, svaghet är känd taktik. Då kan man även påstå att allt annat också är felaktigt, eller som Bofride så modernt uttrycker det, är alternativ fakta.
Men sanningen går då förlorad och läsarna går miste om en saklig debatt. Jag väntar därför med glädje på att debattera det som Kristdemokraterna själva på sin hemsida kallar Pensionärsskatt. Eller varför Centerpartiet vände landsbyggden ryggen när de valde blockpolitiken framför en uppgörelse som skulle säkra sjukvården i hela landet och ge en decentralisering av statliga verksamheter.
Jag skulle också kunna ta en debatt om den bortre parantesen i sjukförsäkringen, som tvingade sjuka att uppsöka arbetsförmedlingen eller att leva på sina anhöriga. Där jag tog i lite för mycket härom dagen när jag påstod att den borgerliga regeringen förbjudit långtidssjukskrivning. Men sanningen är inte långt därifrån.
Antalet som fick vara långtidssjukskrivna under perioden med stupstocken var omkring 1 500 personer. Antalet innan och efter stupstocken ligger på över 16 000 personer. Att antalet långtidssjukskrivna är nästan identiskt innan och efter borttaganden ger tydliga tecken på att det var en enorm mängd sjuka som trots att alla, patient, läkare och försäkringskassa, var överens om att personen var sjuk och inte kunde jobba, blev av med sin sjukpenning.
Men det som förvånar mig mest i Gotlänningens torsdagsledare är att Eva Bofride påstår att den försämring som Centerpartiet, enligt partiets egen hemsida, vill genomföra i Lagen om anställningsskydd, då de vill ändra turordningsreglerna vid uppsägning från att gälla anställningstid till att gälla kompetens, skulle göras för att underlätta för arbetsgivare att anställa!
Under mer än 16 år har jag som ombudsman handskats med turordningsreglerna. Jag har under dessa drygt 16 år också fått ta del av mina kollegors erfarenheter. Kollegor både i IF Metall och andra fackförbund. Det finns inga problem med turordningsreglerna ute på arbetsplatserna som inte parterna löser. Till och med arbetsgivarna uppskattar tydliga regler, då de sällan vill säga upp sin kompetenta personal.
En förändring från dagens turordning som utgår ifrån anställningstid som lätt kan visas svart på vitt, till en turordning som utgår i från kompetens, som är ett mer luddigt och flexibelt begrepp, kommer att ge följder på anställningstryggheten. Saklig grund, som alltid måste finnas vid uppsägning personliga skäl skulle då lätt kunna kringås.
Hur den förändringen kan ses som att underlätta för arbetsgivaren att anställa, kan nog bara Eva Bofride förklara. Om ens hon lyckas med det konststycket.