Under mina första 20 år som bilägare var jag boende på Gotland. Då var det fastlandskörandet som var annorlunda. Trafik och vägar här på ön var det ”normala” och jag reflekterade inte speciellt över vilken bil jag skulle ha utifrån de aspekterna. Det var mer vad jag hade för krav som styrde. Utseendet, prestandan och priset utgick ifrån vad jag ville ha. Troligen hade jag utan att tänka på det krav utifrån de trafikförhållanden som råder på ön, men det ingick inte som en del av mina medvetna krav.
Men så flyttade jag till fastlandet och upplevde att den bil av mindre mellanklass jag hade kändes lite liten när jag befann mig på motorvägarna runt om i landet. Både bilens prestanda och säkerhet kändes tveksamma. När det blev läge att skaffa ny bil hade jag plötsligt nya kriterier jämfört med de jag hade haft på Gotland. Det blev en Volvo V70 med starkare motor än grundutförandet men utan andra krusiduller. Jag blev snabbt förälskad i bilen som var perfekt för mig och de behov jag kände att fastlandstrafiken gav upphov till.
Men varje sommar när jag återvände till Gotland blev bilen plötsligt helt malplacerad. De gotländska vägarna och trafiken här på ön ställde helt andra krav på en bils egenskaper. Den breda och motorstarka bilen var för stor och dessutom inte anpassad att gå max 80 kilometer i timmen. Överfulla parkeringar i Visby och trenden med allt större bilar blev en plåga då det var svårt att ta sig i och ur den breda bilen. Av bilens sex växlar blev enbart fyra använda och lite skämtsamt kändes det som om den starka motorn riskerade att sota igen då man fick vara försiktig med gaspådragen.
Den körglädje jag upplevde i bilen när jag körde på fastlandet försvann vid varje gotlandsvistelse.
Detta har fått mig att börja fundera på vilken bil som skulle kunna fungera bäst på Gotland utifrån de förhållanden som råder här på ön. En Gotlandsbil. Vad kan man då kräva av en bil som ska fungera för så många som möjligt?
Den behöver ha lastutrymme, men utan att vara för bred och en motor med en drivlina som fungerar på våra ”max 80 vägar”. Framför mig ser jag en bil som påminner om de första årgångarna av Dacia Logan MCV. Eller, för er lite äldre läsare, en Morris Mini Minor Traveller, kombivarianten av den så kallade hundkojan. En bil som är smal, som bilar var förr, men ändå har en bra lastkapacitet då det är en kombi. När det gäller motorn ska det givetvis vara ett miljövänligt alternativ, exempelvis en hybrid eller helt elektrisk motor. Jag tar för givet att både säkerhet och komfort är bra då bilen ska vara nyproducerad.
Det finns ytterligare fördelar med en Gotlandsbil om den skulle bli verklighet och dessutom få genomslag. Den gotländska bilparken är gammal jämfört med andra län. Avsaknaden av salt tillsammans med de relativt få mil som gotlänningarna kör per år, är två orsaker till detta. Men det innebär samtidigt att de gotländska bilarna drar mer bränsle och släpper ut större andel avgaser per körd mil än bilar i övriga landet.
Därför är det också av stor vikt att prisbilden blir så pass låg att den lockar de gotländska bilägarna att köpa nytt och då mer miljövänligt.
Som ni förstår är detta med en Gotlandsbil bara en idé jag fått och den kommer nog aldrig att realiseras. Men det hade varit intressant om någon försökte.