Ju fler kockar desto sämre soppa brukar det heta. Samma synsätt kan man ha på politik. Ett parti med egen majoritet har möjlighet att föra en bättre politik. I alla fall om man är vän av just den politiken. Men med flera partier som ska samsas blir det antingen en urlakad politik eller en spretande politik. Om man vill koka en soppa och en av kockarna vill ha med en ingrediens som ingen annan kock vill ha med blir det problem. Speciellt om kocken hela tiden lägger upp den oönskade ingrediensen på skärbrädan. Samma syn kan man ha på politiska samtal.
Vad kan egentligen Sverigedemokraterna tillföra i samtal om bekämpning av gängrelaterat våld? Vilka egna idéer förutom de som begränsar invandring och invandrares möjligheter att få bo i landet kan de föra fram? Jag har full förståelse för att regeringen väljer att inte bjuda in dem till samtal runt gängskjutningar. Speciellt när det rör sig om samtal utanför den parlamentariska vardagen. Där äger regeringen själv frågan om vem de vill samtala med, precis som du äger rätten att välja vem du vill samtala med, eller vilka kockar som ska koka soppan.
Men vid varje tillfälle där SD eller någon SD-politiker inte får vara med tas stora offerkoftan på. Ryska trollfabriker, SD-anhängare och den högerextrema svansen eldar på i sociala medier. De har på senaste tiden fått med sig delar av de stora landsomfattande nyhetsredaktionerna i något som kan liknas vid drev. Moderaterna och Kristdemokraterna har de senaste fem åren mer och mer ställt sig på SD:s sida. Klart SD ska få vara med, säger Ulf. SD ska så klart vara med, säger Ebba. Men de är inte ensamma längre. Nu efter partiledarbytet sållar sig även Liberalerna till de SD vänliga partierna och tycker regeringen är elaka mot dem. Den stora skrällen är att även Centerpartiet tycker att regeringen är taskig som inte vill ha med SD på de samtal som nu ska påbörjas. Normaliseringen av SD har nu kommit så långt att även centerns och liberalernas företrädare öppet vill ha med dem i finrummen. Något vi också sett av här på ön.
Situationen för de partier som ännu håller emot börjar bli ohållbar. Det är inte smart att gång efter annan tvingas till att försvara en inställning som man nu verkar vara ensamma om. Den tid som går till spillo och all energi det går åt till att försvara en inställning som alla övriga partier var överens om för inte allt för länge sedan är inte försvarbar. Det är dags att bita i det sura äpplet och låta SD vara med. Trots att de inte kommer att tillföra något nytt. Trots att de kommer att lämna samtalen med offerkoftan hårt åtdragen kring kroppen snyftandes om att ingen lyssnar på dem. Men den debatten tar betydligt mindre tid och energi att föra. Då kan det också finnas möjlighet att de partier som inte dras mot det nationalkonservativa blockets svarta hål väljer rätt sida av historien. Oavsett vilken väg partierna väljer får vi nog finna oss i att det blir allt fler kockar i den politiska soppan. Vi kommer att få stå ut med att ingredienser vi inte vill ha hamnar på skärbrädorna. Förhoppningsvis kommer de inte längre än dit, för den dagen då de hamnar i soppan blir hela landet förgiftat.