Sveriges vapenaffärer är och förblir en pinsam historia. Som ett litet exportberoende land med hög kompetens i den lukrativa krigsmaterielbranschen hamnar vi gång på gång i svåra avväganden. Vi vill ju inte att de där vapnen vi är så bra på att tillverka någonsin ska användas. Möjligen lite, i självförsvar.
År 2005 skrevs ett så kallat Memorandum of Understanding med Saudiarabien. Det är ett slags ramavtal för att närmare undersöka möjligheterna till konkret samarbete och sådana avtal finns med ett trettiotal länder. Statsministern hette Göran Persson och bara Vänstern och Miljöpartiet var emot när ärendet lämnades utan anmärkning av konstitutionsutskottet (KU) i granskningen året därpå.
Sedan blev det regeringsskifte och samarbetet drog så småningom igång. Dagens Eko avslöjade senare att det lär ha funnits tveksamheter i regeringskansliet men efter ingripanden från Wallenbergsfären gavs klartecken och avtalet förlängdes 2010.
Ett par år senare kom avslöjandet om ett svenskt bulvanbolag som skulle hjälpa saudierna att bygga en fabrik för att tillverka explosivämnen och raketbränsle för missiler. Försvarsministern Sten Tolgfors (M) och hans statssekreterare avgick och det projektet avbröts. KU fick granska igen och tyckte att ärendet skadat Sveriges anseende. Statsminister Fredrik Reinfeldt teg sig igenom hela affären.
Ramavtalet kan sägas upp vart femte år. I maj i år kommer nästa tillfälle. Saudiarabien var och är fortfarande en diktatur. Partier är förbjudna och yttrandefrihet tycks vara ett helt okänt begrepp. Vi har tidigare i år fått tydliga bevis på vad det kan innebära i ett enskilt fall. Media världen över har rapporterat om den saudiske aktivisten och bloggaren Raif Badawi som har dömts för att ha smädat islam. Straffet blev tio års fängelse och därutöver tusen piskrapp, uppdelade på femtio i taget för att inte i praktiken bli ett dödsstraff.
Det är ett moraliskt dilemma att Sverige har vapenaffärer med ett sådant land.
För en statsminister som gick till val på att sätta jobben först är det naturligtvis ingen enkel sak att inta en ståndpunkt som kan äventyra arbetstillfällen i Sverige. Även om försvarsindustrin bara står för någon procent av den totala exporten ger den miljardintäkter och är viktig för att kunna utveckla och finansiera den egna produktionen. Saudiarabien är ett av de största samarbetsländerna för svensk krigsmaterielindustri.
Det är utmärkt att utrikesminister Margot Wallström (S) kraftfullt har protesterat mot behandlingen av Raif Badawi på diplomatisk väg. Men det uppmärksammade fallet utgör bara en liten del av den saudiska regimens förtryck av sitt folk och dess mänskliga rättigheter. Bland mycket annat går kvinnornas underordnade ställning stick i stäv med den svenska regeringens uttalat feministiska utrikespolitik.
Den socialdemokratiska partikongressen har sagt nej till att Sverige ska sälja vapen till diktaturer. Följ det beslutet Stefan Löfven!