Kryssningskajen har hamnat i hetluften. Inget fel i det, det har snarare varit förvånansvärt lite debatt om den största investeringen här på ön sedan lasarettsbygget. Fast nog är det synd att debatten kommer först nu, snart ett år efter att regionfullmäktige samlades för att ta beslut i frågan. Den politiska enigheten var – och är – stor. Alla dåvarande fullmäktigpartier utom Folkpartiet yrkade bifall till förslaget under den debatt som föregick det enhälliga beslutet i augusti 2014.
Nu har det stundvis framstått som att beslutet inte var så väl underbyggt. En norsk rapport har visat på att kryssningsresenärer inte spenderar så mycket pengar i land och en grupp arkitekter undrar om det verkligen är de här besökarna vi ska satsa på. Det är frågor som inte bara kan utan bör ställas. Och som har ställts. Regionen la under förberedelsearbetet ut ett utredningsuppdrag att se över kryssningsturismens utveckling, framförallt i Östersjön.
I konsultrapporten från Sweco Eurofutures AB redovisas bland annat hur kryssningstrafiken förändrats hittills, underlag för en bedömning av hur det kan tänkas se ut i framtiden, krav och förväntningar från rederier och jämförelser med andra destinationer. Swecos rapport finns att läsa på regionens hemsida.
Det är ingen guldkantad framtid som utmålas, varken i rapporten eller i övrigt beslutsunderlag. Ska Gotland lyckas bryta den nedåtgående trenden att antalet kryssningsbesök här på ön minskar medan verksamheten ökar i vår omgivning krävs hårt arbete och en bestämd vilja.
Nu förlorar Gotland intäkter på att de större fartygen inte kan lägga till alls eller hamnar på redden. Valet står alltså inte mellan att bygga kajen och att fortsätta som nu, det handlar om att satsa eller att förlora ännu mer.
Den som aldrig satsar vinner inte. Men ingen utredare eller analytiker och ingen politiker kan garantera att kryssningskajen blir en succé. Idiotsäkra satsningar finns inte. Det är dumt och bedrägligt att låtsas att det är så. Det är bra att frågor och tveksamheter kommer upp, ju förr dess bättre. De måste tas på allvar och hanteras.
Utvecklingen inom miljöområdet är en nyckelfråga där mycket är på väg inom både energianvändning och avfallshantering. Kryssningstrafiken och dess miljökonsekvenser har vi runt omkring oss vare sig de anlöper ön eller inte.
Vi har grundförutsättningar som få andra platser kan uppvisa. Vi lever på en ö mitt i den glittrande Östersjön med en välbevarad världsarvsstad och en vidsträckt landsbygd med starka kultur- och naturvärden. Utbud och kvalitet har ökat och kan öka ännu mycket mer. Region Gotland har en stark samarbetspartner i Copenhagen Malmö Port, ett bolag som ägs av Köpenhamns kommun, danska staten, Malmö stad och privata investerare.
Om vi hade goda alternativ med garanterad vinst i släptåg kunde vi lämna kryssningstrafiken därhän. Exempelvis medeltidsturister spenderar mer pengar men kommer en gång om året. Kryssningsturister kan komma flera gånger i veckan från försommar till tidig höst. Varför skulle vi inte satsa på båda?