Det är många känslor som snurrar runt i hjärnan just nu. Där finns skammen över att tillhöra en privilegierad västvärld som inte är beredd att avstå från en del av sin bekvämlighet för medmänniskor i nöd. Där finns stoltheten över att bo i ett land som åtminstone försökte. Ett land som gjorde mer än något annat EU-land i en situation när fler människor än under andra världskriget var på flykt. Och där finns sorgen över att den europeiska unionen inte blev vad jag hoppades när jag röstade ja i folkomröstningen 1994.
Regeringen la i går fram ett förslag till åtgärder för att uttryckligen minska inflödet av flyktingar till vårt land. Nu sänker Sverige sitt flyktingmottagande till EU:s standard och den är pinsamt låg. Regeringens förslag innebär tillfälliga uppehållstillstånd för alla utom kvotflyktingarna som vi har avtal om att ta emot. Det ska inte gälla retroaktivt så de som redan är inne i processen mot permanenta uppehållstillstånd slängs inte ut. Försörjningskraven för anhöriginvandring skärps och det blir id-kontroller även på bussar och tåg till Sverige. Reglerna ska gälla i tre år.
Nej, det är inte SD-politik, gränserna är inte stängda och det sprids inte hat och beskyllningar mot de som kommit hit. Det är inte Moderaterna eller Kristdemokraterna som fått regeringen till detta. Det är tröttkörda handläggare och chefer på ansträngda myndigheter och förtvivlade kommunpolitiker och deras medarbetare. Det är myndigheten för skydd och beredskap som slagit larm och polisen som inte ser möjligheten att klara sin uppgift.
Hade vi implementerat åtgärder redan förra året när KD föreslog det så hade vi inte varit här, skriver Sara Skyttedal, ordförande för det kristdemokratiska ungdomsförbundet, på Twitter. Nej, då hade inte alla de 80 000 som kommit bara de senaste två månaderna kommit. Då hade ett antal familjer inte återförenats, ett antal barn hade inte fått en fristad här på något av våra Haimaboenden på Gotland. Kanske hade i stället några fler tagit en farligare väg någon annanstans.
Åtgärderna verkar delvis vara skräddarsydda för att sätta press på Danmark. Det har varit uppenbart ganska länge att den svenska regeringen varit irriterad och besviken på att den danska genom att inte kräva id-kontroll vid sina gränser släppt så många som möjligt igenom landet och vidare till Sverige. Det finns också en stark frustration över att Polen, som fått rekordstort stöd till sin uppbyggnad från EU, nu glömt betydelsen av solidariskt ansvar.
Nu i efterhand finns många åsikter om Sveriges agerande under andra världskriget. Det har ifrågasatts och hyllats, kallats ömsom klokt, ömsom fegt. Vilken historiens dom över det som händer nu blir vet vi inte. Men vi vet att Sverige har tagit ett större ansvar för flyktingsituationen i världen än något annat västland. Vi vet också att det inte räcker.
I går kom också beskedet att årets julklapp är robotdammsugaren.