De första korta stegen mot en ny regering togs i går. Den nyvalda talmannen Andreas Norlén inledde då den första talmansrundan och först in till talmannen var statsminister Stefan Löfven (S).
Efter samtalet informerade Löfven den samlade pressen om hur han ser på vägen mot en ny regering. Statsministern, som fortsätter uppträda på ett lugnt och tryggt sätt, ger en tydlig bild av hur det politiska landskapet ser ut. Den avgående regeringens nya mandatunderlag är större än de borgerligas underlag så länge de håller Sverigedemokraterna utanför. Så även om det är tydligt att de rödgröna är i klar minoritet, finns det inget större alternativ uttalat för stunden.
Stefan Löfven har en rak linje när han ser på de olika förhandlingsmöjligheterna. Han är öppen för att S ska kunna diskutera med de olika borgerliga partierna, men den dörren stänger de borgerliga partierna då de menar att de gått till val som en allians.
Löfven öppnar därför upp för att som talesperson för de rödgröna samtala med en representant för de borgerliga. Men även det har Alliansen hittills varit kallsinnade för. De borgerliga partierna vägrar att splittra alliansen, och de vägrar att se att Vänsterpartiet ingår i det rödgröna regeringsunderlaget, trots att det redan varit så i fyra år.
Löfven var också tydlig med att han anser att en ny regerings konstellation måste ha underlag för sin budget i riksdagen för att kunna komma på tal som regeringsalternativ.
När Moderatledaren Ulf Kristersson höll sin presskonferens hade han en annan åsikt än Löfven om en ny regering behöver ha stöd för sin budget eller inte för att kunna få chansen. Han menar också att den omröstning som gjordes i riksdagen där en tydlig majoritet röstade bort Löfven är en vägledning för vilket block som har bäst förutsättningar att bilda regering.
Men det Kristersson då verkar bortse ifrån är att Sverigedemokraterna inte är beredda att fungera som ett stödparti till en alliansregering. Tvärt om. Jimmie Åkesson (SD) är extremt tydlig med att de inte kommer att stödja någon regering som inte ger dem inflytande över politiken. Så den majoritet som var emot Löfven som statsminister är inte med automatik för en borgerlig fyrpartiregering. Och så länge de borgerliga partierna inte tänker ge SD det inflytandet, finns den majoriteten bara som ett räkneexempel.Kristerssons agerande tyder på att han inte har någon respekt för valresultatet, varken åt höger eller åt vänster, vilket ger en svårforcerad låsning.
Centerpartiets Annie Lööf ger också bevis på några av de låsningar som Kristersson visar upp. Alliansen ska hålla ihop och den tillträdande regeringen behöver inte ha stöd för sin budget som ett krav för att kunna tillträda. Däremot är hon tvärt emot Kristersson tydlig med att det är Socialdemokraterna som är nyckeln till en handelskraftig regering. Det är där de borgerliga måste söka stöd.
Kristersson känns just nu lite uppblåst och verklighetsfrånvänd då han utan att vara största parti eller ens största parti i största blocket ändå blåser upp sig som en boxare inför en fight. Som jag ser det finns det öppningar för att den nya regeringen ska kunna bli handlingskraftig, men för att det ska kunna bli verklighet måste Kristersson och de borgerliga partierna låsa upp några dörrar.