Skall vi ha ett samhälle som ger människor en chans till när de gått utanför samhällets råmärken eller ett som dömer dem för evigt? Skall vi ha ett samhälle som behandlar alla lika eller skall vi behandla människor olika? Skall vi ha ett inkluderande eller exkluderande samhälle?
Alla tar vi dåliga beslut. Beslut som kan bli katastrofala. Beslut som vi andra, redan från början ser att de är allt från dumma till helt förkastliga. Men besluten tas utifrån den situation som vi vid det tillfället befinner oss i. Hur korkat, idiotiskt eller vansinnigt beslutet än ter sig i efterhand tog vi det ändå efter någon form av avvägning, sinnesstämning eller sjukdomstillstånd.
När besluten eller följderna av besluten strider mot vår moral eller våra lagar, skall beslutet ifrågasättas efteråt. Vi skall fördöma handlingen, men inte personen.
Människor som begår brott skall straffas, men också få hjälp att rätta till sina liv efter straffet så de inte begår fler brott. Människor som hamnat snett utifrån hur vi ser på att medborgare bör uppföra sig, skall få samhällets hjälp att rätta till sina liv. Det vinner personen på. Men det vinner framför allt samhället på.
Förutom att samhället förhoppningsvis slipper bekosta ytterligare fängelsevistelser kan den frisläppta börja bidra till samhället. Goda exempel av personer som hamnat snett, men som rätat upp sina liv kan ge inspiration till andra som hamnat snett, innan de är för sent.
Oavsett om du kör rattfull och orsakat någons död och ångrar dig bittert, eller om du rest till Syrien och dödat någon i Daesh namn och ångrar dig bittert, skall du först straffas, men sen hjälpas tillbaka till samhället. Om du däremot inte ångrar dig har både du och samhället problem. Jag vill varken ha rattfyllon som dödar eller mördande extremister på våra vägar och gator. Men de skall behandlas lika. Det är ett brott att köra påverkad av alkohol och/eller droger.
Det är också ett brott att åka till annat land och begå terrorhandlingar och/eller att ge/ta emot terroristutbildning. De skall dömas utifrån den lagstiftning vi har och rehabiliteras med de möjligheter som samhället har.
Det finns de som tycker att de som misstänks ha anslutit sig till Daesh oavsett om det går att bevisa eller inte skall dömas extremt hårt och sen aldrig få hjälp att etablera sig i samhället.
Vi ser samma uteslutande tankar när det gäller nyanlända. De skall inte få ta del av det vi byggt upp. De påstås vara skyldiga till de brott de anklagas för innan de dömts. Skulle de släppas för att de är helt oskyldiga eller i brist på bevis, har rättsväsendet gjort fel. Skulle de frias i domstol är det domstolen som gjort fel.
De skall dömas hårdare och med omvänd bevisbörda. De skall till motsats mot övriga i samhället, där åklagaren måste bevisa skuld, bevisa sin oskuld.
Detta är ett exkluderande samhälle. Ett samhälle som dömer människor för evigt utifrån deras ursprung eller utifrån att de tagit ett dåligt beslut. Det är inte ett samhälle jag vill ha.