Det hade varit en skam för politiken. Om det politiska systemet inte hade klarat att samla sig till gemensamt agerande i den här svåra situationen hade vi på allvar haft problem. Nu blev det en överenskommelse om flyktingmottagandet och migrationspolitiken. Sex av riksdagens partier med en betryggande majoritet bakom sig har enats och vittnar samstämmigt om en konstruktiv anda utan hårda förhandlingar. Perioden sedan valet 2014 har kännetecknats av låsningar och rävspel toppat med att Kristdemokraterna och Moderaterna bröt en påstått långsiktig överenskommelse innan den ens nått sin ettårsdag. Äntligen ser vi politiskt arbete som mer ger bilden av att vilja lösa problem, inte ställa till dem.
Resultatet känns trots många brister acceptabelt för att nästan alla är med och fått både ge och ta. Hade alla gjort som Vänsterpartiet och klivit av på sluttampen hade det inte blivit någon överenskommelse. Att Sverigedemokraterna inte finns med är logiskt eftersom de inte vill se vare sig invandring eller integration av de som redan finns här.
Överenskommelsen i sig innehåller flera dåliga inslag. Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar integrationssträvandena och ökar administrationen inom migrationsverket när den som mest behöver minskas. Att barnfamiljer, ensamkommande barn och kvotflyktingar undantas gör det något lättare att svälja men varför ska en tjugoårig medicinstuderande hållas i ovisshet och tvingas jaga andra jobb i stället för att ägna all kraft åt att lära sig svenska och bli färdig med sin examen?
Ökat antal kvotflyktingar och utredning om lagliga vägar till EU är bra förslag. Liksom kommunalt stöd till mottagande och nya bostäder. Och äntligen ska alla kommuner vara med och ta emot nyanlända utan gräddfiler för de mest välbeställda. Det svider för Moderaterna. För Socialdemokraterna svider det än värre att acceptera YA-jobb hos arbetsgivare utan kollektivavtal.
Det kommer att krävas fler insatser och den politiska enigheten kommer inte att bestå i alla beslut. Men det finns en stabil grund. När nu politiken tagit sitt ansvar återstår för oss andra att göra vad vi kan. Det sker redan i glädjande stor omfattning.
Men sedan i förrgår hänger ett nytt svart moln över det land jag kallar för mitt. Det rasistiska hat som fick en människa att ta ett barns och en vuxen mans liv och skada flera andra uppstod inte i ett vakuum.
I dagens snabba informationsflöde är det lätt att fångas av virvlarna. Också etablerade medier dras lätt med och sprider under hänvisning till ”sociala medier ” myter och halvsanningar. På nätet frodas rena lögner. Förakt för tiggare, ”skämt” om människor som är olika oss, öppna eller inlindade hot, allt befinner sig på samma sluttande plan som torsdagens illdåd.
Sprid inte ”sanningar” du inte vet stämmer. Skratta inte åt rasistiska skämt och sprid inte lustigheter om dem som är annorlunda. Ifrågasätt hatet varhelst det dyker upp Och lämna inte de unga männen ensamma med sitt hat.
Tillsammans skapar vi klimatet i det offentliga samtalet. Undrar du om du kan göra något, här är svaret: Ja, vi kan!