I onsdagens Gotlands Tidningar kunde vi läsa om att mer än hundra kulturarbetare protesterar mot att nazister tillåts hyra mark under Almedalsveckan.
”Vi tillhör alla det gotländska kulturlivet och anser att en av kulturens uppgifter är att värna våra demokratiska värderingar, att bejaka mångfald och jämlikhet och att värna yttrandefriheten. Och att fästa uppmärksamhet på och reagera när vårt samhälle är på väg åt fel håll.” skriver de i ett öppet brev där de vädjar till Region Gotland att omvärdera sitt beslut.
Jag förstår dem. Jag förstår deras frustration och deras oro. Precis som jag förstår den frustration och oro som många andra gett uttryck för, efter att det blev känt att en nazistisk organisation fått lov att hyra mark under Almedalsveckan.
Problemet är att den lagstiftning vi har, inte medger att Region Gotland vägrar nazisterna att hyra mark utifrån att de är just nazister. Kulturarbetarna och många andra hänvisar till regeringsformen kapitel 2, § 24. Där andra stycket lyder:
”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”
Lydelsen av lagtexten är tydlig och ger möjligheter till att förhindra exempelvis den nazistiska organisation som nu är aktuell. Men lagtexten är också tydlig med att föreningsfriheten är extremt stark då det enbart är under de förhållanden som anges det är möjligt att begränsa den.
Men vilken instans har rätt att använda sig av skrivningen? Kan Region Gotland eller polisen hänvisa till den lagtexten för att hindra nazisterna att hyra mark under Almedalsveckan? Jag undersökte detta med Justitiedepartementet och fick svaret att det bara är regering och riksdag som i sitt arbete med att stifta lagar kan hänvisa till regeringsformen. Regeringsformen är nämligen regelverket för hur landet ska styras och ger vägledning till regering och riksdag i deras arbete med att ta fram lagförslag och besluta om lagar.
Vad skulle då Region Gotland kunna använda för att kunna säga nej? I Ordningsstadgan och i de lokala ordningsföreskrifterna finns det möjligheter att säga nej om det finns risk för att ordningen störs och människors säkerhet riskeras. Men när polisen inte anser att det finns någon risk att ordningen störs i tillräcklig utsträckning eller att det finns någon större risk för människors säkerhet hur ska då Region Gotland kunna hävda det?
Region Gotland skulle också kunna säga nej om de som vill hyra tidigare har hyrt och inte skött sin del av avtalet eller på annat sätt misskött sig, före, under och/eller efter deras arrangemang.
Jag förstår kulturarbetarna och jag sympatiserar med deras åsikter i den här frågan. Det är viktigt att alla som värnar om demokrati och mångfald gör sin röst hörd, och kulturarbetare har alltid varit tydliga och högljudda i det arbetet. Det ska kulturen alltid ha beröm och uppskattning för, men jag vidhåller ändå att Region Gotland gör rätt att motvilligt bevilja tillståndet utifrån rådande lagstiftning och läge.