Beskedet att Simon Härenstam (M) lämnar politiken med omedelbar verkan slog ner som en bomb. Visst har han gett tydliga signaler om att han inte uppskattar moderatledningens val att samarbeta med Sverigedemokraterna, men att helt lämna sina politiska uppdrag är ett tungt beslut.
Ett beslut som tas först efter noggrant övervägande och efter att man insett att man inte längre kan påverka det man anser vara fel.
Många har reagerat på moderatledningens närmande till Sverigedemokraterna, men Simon Härenstam har varit en av de tydligaste kritikerna. Till Aftonbladet säger han:
”Det partiledningen har gjort är oansvarigt. Dels splittrar det alliansen, men det är också så att det inte går att bygga en minoritetsregering med stöd av SD och tro att det är stabilt.”
I ett pressmeddelande skriver Simon Härenstam:
”Jag gick med i Nya Moderaterna för snart 10 år sedan för att det var ett nytänkande, dynamiskt parti med en partiledning som hade en mycket tydlig värdegrund. Men nuvarande partiledning har under den senaste tiden radikalt ändrat partiets politik i flera för mig avgörande frågor.”
Jag har full förståelse för Simon Härenstams beslut. Det går inte att jobba i ett politiskt parti när man inte längre känner att partiet driver den politik man själv vill se. Politik som går tvärt emot sina egna värderingar. Men att ta det steget när man själv jobbat och lagt sin själ i något under så lång tid är inte lätt, så jag lider också med Simon Härenstam.
Den korta tid jag varit tillbaka på ön och haft ögonen på våra politiker, har jag fått en bra bild av Simon Härenstam. Han har varit Moderaternas klart lysande stjärna och förhöjt den politiska debatten med sin förmåga att uttrycka sig från talarstolen. Hans avhyvling av byggnadsnämndens ordförande kommer förbli en klassiker. Jag kommer sakna honom i fullmäktige debatten där han med pondus och en fantastisk retorik varit Moderaternas ohotade ledare.
Men Simon Härenstam har också känts som den trygga och kloka av de yngre Moderaterna. Till Aftonbladet säger Simon Härenstam bland annat följande kloka ord, med tanke på moderatledningens vägval:
”För mig är inte målet: Hur tar vi makten? Målet är: Vad har vi för idéer och förslag?”
Rutinerade rävar som Lena Celion och Inger Harlevi lär nu knappast slåss om den nu lediga gruppledarplatsen. Vilket är synd, då deras erfarenhet och klokskap behövs mer än någonsin. För jag ser ingen av de yngre som en bra efterträdare till Härenstam.
Moderaterna på Gotland kommer säkerligen förlora en hel del röster på det vakuum som Härenstam lämnar efter sig. För även om exempelvis Inger Harlevi tar över rodret fram till valet, lär hon knappast ställa upp som moderaternas första namn på fullmäktigelistan till valet om lite drygt ett år.
Den stora vinnaren på Simon Härenstams rakryggade beslut kan i slutändan bli Centerpartiet på Gotland. Men det är bara spekulationer från min sida. Det vi vet i dag är att Gotlands Regionfullmäktige kommer att bli betydligt tråkigare efter Simon Härenstams uttåg.