Jag hade inte tänkt skriva om allmännyttan igen än på ett tag. Det finns ju så mycket annat viktigt, som också bör skrivas om. Men, med tanke på hur svår att begripa min föregående text om allmännyttan tycks ha varit, tar jag tillfället i akt att förklara varför jag som socialdemokrat hyllar allmännyttan.
Mats Linder, politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda, som ju nästan dagligen förklarar för oss ej borgerliga att vi om i stort sett allting inget begriper, läste min text om allmännyttan och har i GA 180407 landat i en tolkning som ärligt talat känns helt skruvad. Säkerligen helt och hållet mitt fel. Mats Linder verkar nämligen tro att jag älskar allmännyttan för dess långa kötider till attraktiva lägenheter.
Det stämmer att jag är en varm anhängare av allmännyttan. Jag är stolt över att vårt gemensamägda bostadsbolag AB Gotlandshem äger fastigheter runt om på Gotland. Att kön till bolagets lägenheter är lång är däremot - tro det eller ej - inget jag älskar.
Kön är en följd av att efterfrågan är så hög och att det tar tid att bygga ikapp. Det finns de som hävdar att tillgången på mark är ett problem, andra att Gotlandshem från tid till annan varit obenäget att bygga. Sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan.
Det är givet att det vore av godo om kötiden till lägenheten vid Kruttornet vore kortare än flera decennier. Dock kvarstår det faktum som jag hyllar, men som jag uppenbarligen inte hyllade tillräckligt tydligt: i och med det gemensamma ägandet är det möjligt - om än efter en halv livstid av köande - att bo i ett av Visbys mest attraktiva lägen, utan att ha belånat sig sjuk eller vara beroende av arv från förmögna anförvanter.
Det är liksom själva kärnan i allmännyttan för mig, och jag är ingalunda ensam att ha upptäckt det, att förse också de utan förmögenhet med ett hem till skälig kostnad.
I dagsläget befinner vi oss där att de flesta av allmännyttans bostäder tarvar några års kötid. Inte tillfredsställande. Vill man ha en speciell lägenhet, som den vid Kruttornet, får man vänta väldigt mycket längre. Faktum kvarstår: ett hem är uppnåeligt utan förmögenhet.
Jag vill se en fortsatt stark och stabil allmännytta, som gärna växer dessutom. Jag har inget emot privata hyresvärdar, vi har många goda bara här på Gotland, men i det välfärdssamhälle jag strävar efter att fortsätta utveckla, är allmännyttan likväl oundgänglig som garant för en fungerande bostadsmarknad, där åtminstone ett av benen låter oss tävla om bostäder på lika villkor.
Mats Linder tar i ordentligt, och nämner bland annat östeuropeiska brödköer. Lite oklart varför. Lägenheten vid Kruttornet visar enbart vilken bredd det finns i Gotlandshems bestånd. Jag har aldrig påstått att det primära uppdraget för bolaget ifråga skulle vara att förmedla bostäder som en får vänta på i decennier, men att det finns extremt attraktiva lägenheter i allmännyttans bestånd ser jag fortfarande inte som ett problem. Tvärtom.
Och nej - än en gång - det är inte köandet jag kramar. Jag älskar att vi gemensamt äger bostäder med skäliga hyror, till vilka vem som helst kan komma ifråga som hyresgäst