USA och Sverige är motpoler som demokratiska system. USA är en republik med stor makt för presidenten, som även är regeringschef. Sverige är en monarki med i princip ingen makt för statschefen, Kungen. Makten ligger hos parlamentet och regeringen.
USA har ett pluralt valsystem till ämbeten, vilket innebär att vinnaren tar allt. Det räcker ofta att vara störst för att vinna, majoritet behövs inte.
Sverige har ett proportionellt valsystem där olika partier får platser i församlingar efter storlek, vilket ger mindre partier ett inflytande.
USA har makt på flera nivåer, särskilt delstaterna utöver federala staten. Sverige har kommuner och landsting, men makten är centraliserad till riksnivån i högre grad än i USA.
USA är ett land där juridiken, lagen, är central. Landet har en högsta domstol som har som uppgift att avgöra om nya (ibland befintliga) lagar är förenliga med grundlagen.
I Sverige har juridiken inte samma centrala ställning. Sverige har inte en författningsdomstol som finns i USA i form av högsta domstolen.
I USA var ursprungliga tanken att en enväldig makthavare ska motverkas att uppstå. Därför är landets demokrati inrättad så att flera kontrollpunkter och balanser finns.
Utöver att vara federalt, med makt och uppgifter på delstaternas nivå, finns andra mekanismer. Detta som att beslutsfattarna i olika organ, som presidentämbete, senat och representanthus, har olika mandatperioder.
Det är för att inte alla ska bytas samtidigt och att tvära ändringar ska ske. Att de nio ledamöterna i högsta domstolen sitter på livstid, i praktiken flera årtionden, bidrar till det.
I teorin ska juridiskt inslag i det politiska systemet, som en högsta domstol eller en författningsdomstol, stå över politiken. I praktiken har det visat sig att domstolar av det slaget politiseras. De politiska motsättningar som finns flyttar in i denna domstol. USA är ett exempel på det.
En milt konservativ domare, Anthony Kennedy, slutar vid 81 års ålder. Nu nominerar presidenten, Donald Trump, en konservativ domare, med samma politiska hemvist som sig själv i högerpartiet Republikanerna, Brett Kavanaugh, som efterträdare.
I domstolen väger det jämnt nu med fyra konservativa domare och fyra liberala. Kennedy har fungerat som en vågmästare. Med Kavanaugh blir det en konservativ majoritet.
De konservativa domarna tenderar att utläsa grundlagen bokstavligt och är ovilliga att anpassa den till dagens samhälle. De liberala är öppna för tolkningar av grundlagen så den kan passa med samhället i dag.
Kavanaugh måste bli godkänd av senaten innan han kan ta plats i högsta domstolen. Republikanerna har majoritet där, om än knappt med 51 ledamöter av 100 (vicepresidenten har utslagsröst).
Kavanaugh har visat sig vara för inskränkningar i aborträtten. Det kan göra att två kvinnliga republikanska senatorer säger nej till Kavanaugh.
Även John McCain från Arizona kan tänkas säga nej till Kavanaugh. Men McCain är sjuk och det är oklart om han kan närvara vid en omröstning. Samtliga 47 demokrater, och två som röstar med dem, väntas vara emot utnämningen av Kavanaugh.
Så ser det ut med juridiken i politiken i ett system, det i USA, där de två lätt glider ihop, trots att de i teorin inte ska göra det.