Vattenbristen på Gotland blir mer och mer akut. Höstens och vinterns ringa nederbörd har gjort att grundvattennivåerna redan från början varit låg på hela ön.
Detta är något relativt nytt för de norra delarna av ön. Samtidigt så har det sen många somrar tillbaka varit vattenbrist på södra Gotland. Varningssignalerna har med andra ord funnits. Därför är det beklämmande att Region Gotland inte gjort något utifrån de diskussioner som både Nordkalk och Cementa fört med företrädare för regionen sen 2010.
Men sent skall syndare vakna, och möjligheterna ser dessutom bättre ut idag då Cementa är i full gång med att iordningställa ytterligare ett av brotten i Slite till vattenmagasin.
Bara Cementa har de senaste 10 åren, inklusive det vattenmagasin som nu färdigställs, utökat lagringskapaciteten för vatten med uppskattningsvis fyra miljoner kubikmeter. Främst för att säkerställa det egna vattenbehovet, men också för att minska sitt användande av kommunalt vatten, samtidigt som man diskutera med regionen om andra samarbeten i vattenfrågan för att rädda Gotland.
Region Gotland måste nu vända på alla stenar för att hitta lösningar som är långsiktigt hållbara för att säkerställa vattentillgången på hela ön. Oavsett vilka nya lösningar som tillkommer bör regionen fortsätta de satsningar de har på exempelvis avsaltningsanläggningar.
Skulle alla lösningar innebära att det blir en överkapacitet så är det bara bra då vissa vattentäkter och produktionsanläggningar kan behöva stängas emellanåt. Dessutom behövs en överkapacitet om tanken på fler gotlänningar skall bli verklighet.
Men det är inte bara tillgången till vatten som är viktig utan också att ledningsnäten byggas ihop så mycket som det är möjligt. Med fler ledningar sammanbundna kan man leda vatten från de olika anläggningarna till de delar där vattenbehovet är störst för tillfället. De biltransporter som sker idag är inte ekonomiskt försvarbara i längden utan måste ses som ett sätt att lösa en akut krissituation.
Vattenbristen har inte bara varit negativ. Idéerna om hur man kan spara på vatten och hur man kan hitta långsiktiga lösningar har varit många. Många av spartipsen kommer vi säkert att använda även när vattenkrisen är över vilket är bra. Regionen och dess politiker har nu att ta ställning till vilka av förslagen som kan användas och när de skall förverkligas.
Några behöver säkert utredas, medan andra kan köras igång direkt.
Fördelen med vatten och avloppsinvesteringar är att kostnaderna inte drabbar de övriga verksamheter i regionen, utan bekostas med VA avgifterna. Med alla de utbyggnader som måste göras kommer säkert taxan för vattnet att behöva höjas. När den höjningen sker bör våra politiker även se över hur vattentaxan är utformad.
Taxan bör nämligen utformas på ett sätt som ger vattenkonsumenterna en morot eller två att se över hur de själva använder vattnet. Den som sparar på vatten skall kunna se det i plånboken.
Nu är det bara för våra politiker att så fort som möjligt ta beslut på hur och när vattentillgången på Gotland skall säkras för idéer saknas verkligen inte.