I lördags desarmerades en av Sveriges mest allvarliga politiska kriser pÄ nÀstan 30 Är. Vi bör se decemberöverenskommelsen för vad den Àr: ett eld-upphör. Med överenskommelsen kan de demokratiska partierna i Sveriges riksdag tillfÀlligt lÄta tjafset om formfrÄgorna vila, och istÀllet Àgna sig Ät de viktiga politiska konflikterna.
Om detta knorras det i de borgerliga leden. Mats Linder pĂ„ Gotlands Allehandas ledarsida Ă€r inte nöjd. Han menar att överenskommelsen Ă€r âprincipvidrig och odemokratiskâ. HĂ„rda ord, men inte sĂ€rskilt förvĂ„nande att de kommer frĂ„n Linder. Under hösten har han i GA drivit linjen att de borgerliga mĂ„ste prata mer om nivĂ„erna pĂ„ flyktingmottagningen - och sĂ„ledes sĂ€llat sig till den skara borgerliga ledarskribenter som vill förhĂ„lla sig till SD:s problemformulering.
OcksÄ Eva Bofride, pÄ sidan hÀr intill, Àr missnöjd. Inte med överenskommelsen, utan pÄ Stefan Löfven. Det kommer ju som ett brev pÄ posten, att en centerpartistisk ledarskribent skÀller pÄ en socialdemokratisk statsminister. Hund bet man, som man sÀger i tidningsbranschen.
PĂ„ Svenska Dagbladets BrĂ€nnpunkt kallas överenskommelsen för âhögförrĂ€deriâ av den borgerliga studentföreningen Heimdal. Flera borgerliga politiker, bĂ„de pensionerade och aktiva, har offentligt luftat sitt missnöje.
Allra roligast var nog Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister (M), som pÄ Facebook publicerade en grÄtande smiley som kommentar till överenskommelsen. Hennes make, Ulf Adelsohn, tidigare partiledare (M), tog ocksÄ till Facebook och var, om inte grÄtfÀrdig, sÄ rasande.
Eva Nypelius (C), oppositionsrĂ„d i regionen, rev av en rejĂ€l harang mot Löfven, och menade att statsministern beter sig som en âbesviken fackpampâ. Det ter sig uppenbart att vi behöver skruva ner tonlĂ€get i debatten ganska rejĂ€lt.
Europaparlamentarikern och tidigare sprĂ„kröret Peter Eriksson (MP), Ă€r ocksĂ„ han missnöjd. Han menar att överenskommelsen hotar det politiska systemets legitimitet för att den ânormaliserar minoritetsstyreâ. Och det Ă€r ju lite tokigt, dĂ„ Sverige haft minoritetsregeringar som norm under 1900-talet. S och MP:s uttryckta önskan har ju varit att bryta blockpolitiken och skapa bĂ€ttre förutsĂ€ttningar för sakpolitiska överenskommelser i riksdagen. Men med en cementerad blockpolitik har det inte varit möjligt. DĂ„ gĂ€ller det att navigera efter den verklighet som gĂ€ller.
Peter Eriksson, makarna Adelsohn, och Mats Linder verkar nÀrmast vilja styra efter önsketÀnkande. Men om vi nÄgonting lÀrt av den hÀr hösten Àr det att vi mÄste acceptera de förutsÀttningar som faktiskt ligger framför oss.
Decemberöverenskommelsen Àr inte optimal. Den Àr ett eld-upphör för att trygga regeringsmaktens integritet frÄn SD:s vÄrdslöshet. Nu Àr det upp till de partier som stÄr bakom decemberöverenskommelsen att slÀppa formfrÄgorna och ÄtergÄ till att fokusera pÄ de politiska sakfrÄgorna, och göra det de fÄr vÄrt förtroende att göra: förÀndra samhÀllet.