I den politiska debatten händer det emellanåt att politiker gör som det heter i talesättet, kastar sten i glashus. Talesättet går ut på att ska man kasta sten, vilket inte rekommenderas, så ska man se till att man inte skadar sig själv eller annat som man inte vill skada.
Under SVT:s partiledardebatt 14/5 gick Annie Lööf (C) till hårt angrepp mot statsminister Stefan Löfven (S) i frågan om det nyligen stängda Sollefteå BB. Lööf frågade Löfven om han kunde se sina partikamrater i ögonen. De partikamrater som stängt ner Sollefteå BB och därmed tvingat minst en kvinna att föda sitt barn i bilen på väg till ett annat BB beläget mycket längre bort. En retorisk käftsmäll som Löfven hade svårt att freda sig emot.
Men nu visar det sig att även om de lokala centerpolitikerna var emot nedläggningen så har de inga som helst tankar på att öppna upp det igen om de får makten efter valet. Visst ska man ta debatten om hur landsting, kommuner eller regioner använder sitt självstyre på riksnivå, men man bör nog kolla upp varför besluten är tagna och hur den egna partiorganisationen tänker i frågan innan man använder det som slagträ i en partiledardebatt.
Annie Lööf verkar gilla att kasta sten i glashus, för den 17/5 hade hon en debattartikel i Expressen angående att en dataprogrammerare från Pakistan nu riskerar att utvisas då reglerna kring hans arbetstillstånd inte följts. Kritiken går ut på att regeringen måste aggera.
Men det Lööf glömmer är att problemen med regelverket, som verkligen ska kritiseras, till stor del är beslutat av den förra borgerliga regeringen. Regelverket har dessutom under lång tid kritiserats av de fackliga organisationerna då regelverken enbart drabbar arbetaren som i många fall blivit livegen, medan arbetsgivare som utnyttjat systemet och arbetaren gått fri. I de värsta fallen måste den som vill arbetskraftsinvandra till Sverige köpa sin anställning, och blir sen livegen gentemot arbetsgivaren som inte riskerar något själv.
Saknas kollektivavtal är risken för att arbetsgivaren ska straffas minimal, för de uppgifter som myndigheterna får i samband med ansökan om gäller inte som anställningsbevis.
Det är med andra ord fullt möjligt för oseriösa arbetsgivare att blåljuga för myndigheten och sen betala löner klart under de som han redovisat på ansökningshandlingarna. Utan att riskera något, då alla krav ligger på arbetaren. Vi har sett bärplockare, byggnadsarbetare och många andra bli extremt utnytjade, men utan att den förra regeringen med Annie Lööf som näringsminister åtgärdade problemen.
Återigen en debatt som är viktig och kritik som är berättigad, men Lööf borde kanske ha tänkt över sin egen roll i de gamla beslut som gäller innan hon gav sig på den sittande regeringen.
Under hösten såg vi samma stenkastande när Eva Nypelius (C) anklagade den rödgröna majoriteten för att bryta mot kommunlagen när de föreslog en utökad budget för Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Något som Nypelius själv gjorde två gånger under sin tid som regionstyrelseordförande. Debatten är bra att ta men man bör se efter var man är innan man börjar kasta sten.