Sjukvården på Visby Lasarett håller en hög standard och vi gotlänningar får en mycket bra sjukvård. Däremot finns det förbättringspotential när det gäller våra vårdcentraler. Men om vi ska förbättra tillgänglighet och vårdmöjligheter på vårdcentralerna behöver vi först investera i dem. Det kostar pengar. Därför blir jag orolig när den styrande alliansminoriteten vill göra stora besparingar på den gotländska hälso- och sjukvården.
När den borgerliga ledningen för någon vecka sedan presenterade sitt budgetförslag stod det klart att de inte ville bevilja hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) de medel nämnden äskat. Bland annat hade HSN äskat till stora kostnadsökningar som de inte kan komma undan vilka uppgår till omkring 23 miljoner kronor. Det rör sig om så torra saker som ökade kostnader för utomlänsvården och kostnader för den "Framtida vårdinformationsmiljön". Kostnader som måste betalas av de medel som nämnden tilldelas och som följaktligen innebär besparingar på annat då de inte går att undvika.
Men förutom dessa 23 miljoner i kostnader som nämnden inte fick gehör för beslutade den borgerliga ledningen på gårdagens regionstyrelsemöte att HSN ska spara 13 miljoner kronor. Dessutom vill de betala ut efterhandskompensation till privata vårdgivare, utan att det ens finns något lagkrav på det. Vilket innebär ytterligare 3 miljoner mindre för HSN att använda till sina verksamheter.
När vi lyssnar på de borgerliga politikerna låter det som om nämnderna tillförs mer pengar. Jo, det stämmer, men bara i marginalen. Om vi slår ihop de kostnadsökningar som HSN inte får kompensation för, men som måste betalas, med sparbetinget och de 3 miljonerna till privata vårdföretag blir det 39 miljoner kronor. Samtidig tillförs nämnden 39,2 miljoner kronor genom resursfördelningsmodellen. Så det tillförs 200 000 kronor för att täcka ökade kostnader och för att utveckla exempelvis vårdcentralerna.
I måndags presenterade S, MP, V och FI sitt gemensamma förslag till budget. De inser att det måste tillföras medel för att, åtminstone, bibehålla den nuvarande nivån på den gotländska välfärden. Den rödgrönrosa oppositionens förslag innehåller en skatteökning på 75 öre, vilken skulle tillföra omkring 75 miljoner kronor. En skattehöjning är det sista en kommun tar till, men läget är också rätt allvarligt.
Valet står mellan en försämrad välfärd och service för oss gotlänningar eller en bibehållen standard med fortsatt effektivisering. Jag tycker den rödgrönrosa vägen känns rimligast, även om jag inser att en höjning av kommunalskatten slår hårdast mot dem med sämst ekonomi.
Region Gotland går inte heller mot strömmen om det skulle bli en höjning av skatten. 2018 höjde tretton kommuner sina skatter och under 2019 var det 59 kommuner som följde efter. Hur många kommuner och regioner som kommer att höja skatten år 2020 är ännu inte klart, men jag är helt säker på att det kommer att ske. Alla verkar inse att de ökade kostnaderna är ett gemensamt problem för alla kommuner och regioner. Då måste också resurserna ökas.
För den gotländska hälso- och sjukvården blir skillnaden mellan de två budgetförslagen hela 35 miljoner kronor. Pengar som jag tror gör stor skillnad för den gotländska välfärden. Nu, utifrån läget i fullmäktige där både tama och vilda Sverigedemokrater antagligen föredrar de borgerligas tuffa sparkrav, lär den gotländska hälso- och sjukvården utsättas för ett stålbad. Frågan är om den kommer att klara sig.