Regeringen meddelade på torsdagen att den tillsatt en jämlikhetskommission. Den ska lämna förslag som långsiktigt utjämnar de ekonomiska klyftorna i Sverige.
Kommissionen ska ledas av den tidigare generaldirektören Per Molander.
Det är bra att den S-ledda regeringen gör detta. Fast det borde ha gjorts tidigare under mandatperioden.
Att tillsätta denna kommission nu är i senaste laget. Och just då åtgärden meddelades var det fortfarande sommar- och semestertid och en dåsande dvala i samhällsdebatten.
När den spänst som präglar debatten under skolterminerna inte föreligger så riskerar regeringen att tillsättandet av denna kommission knappt uppmärksammas, trots att det bara är fem veckor till valet.
Den tidsmässiga närheten till valdagen gör dock att man kan misstänka att den S-ledda regeringen vill visa att den tar dessa frågor, om ekonomisk utjämning och förbättringar för de sämst ställda, på allvar.
Frågan är vad denna kommission kan komma fram till, så det inte bara blir symbolpolitik.
Den kan göra ett viktigt arbete i att kartlägga dagens samhälle och de skillnader ekonomiskt och socialt som finns.
Men vad gäller åtgärder är de flesta tänkbara kontroversiella. Många av dem skulle innebära höjda skatter, exempelvis på förmögenhet eller fastigheter.
Eller åtminstone att alla dagens skatter är kvar och är på minst de nivåer som de är på nu.
Det behövs nämligen resurser för att åstadkomma ekonomisk utjämning och förbättringar för de som har det sämst ställt.
På arbetsmarknaden är redan låga löner ett problem, ibland till följd av svart arbete som inte ger trygghet vid sjukdom och inga pensionspoäng.
Men de borgerliga partierna är emot höjda löner för de som har dem, som de lägsta nivåerna i kollektivavtalen.
De borgerliga partierna vill tvärt om ha lägre lägstalöner, med motiveringen att fler då får jobb.
Men det skulle i så fall bli jobb som det inte går att leva på och kunna betala de livsomkostnader, för mat, bostad, kläder och annat, som alla har.
De borgerliga partierna är emot skattehöjningar. De vill ha skattesänkningar: för höginkomsttagare (exempelvis Liberalerna) och för arbetsgivare (exempelvis Centerpartiet), för att nämna två.
Risken är att när Jämlikhetskommissionen lägger sina förslag 2020 är det en borgerlig regering som struntar i de förslagen.
Eller så motsätter den sig nästan alla förslag, eftersom de går emot deras politik, med bland annat sänkta skatter, som ger ekonomiska och sociala klyftor som effekt.
Det är redan känt vad som orsakar skillnader ekonomiskt och vad som går att göra för att minska dem. Det behövs ingen kommission för att utröna det.
Problemet är att politikerna, även Socialdemokraterna i vissa fall, inte vill vidta de åtgärder som behövs för att minska klyftorna, eftersom de som skulle drabbas är de ekonomiskt och socialt starkaste.
Och de, i alla fall de flesta av dem, vill inte att deras privilegier ska minskas. Skulle det föreslås eller ske så gör de motstånd mot det.
En stor majoritet av dem väntar nu på att en moderatledd regering stödd av Sverigedemokraterna inom kort ska gynna dem ännu mer, och ge ytterligare ökade ekonomiska och sociala klyftor.