På onsdagen var jag till flera kommuner i Dalarna. Med mig åkte Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, som skulle skriva ett reportage.
Denna dag var den första för förtidsröstning. Det är ju vanligare att väljarna röstar före valdagen. Omkring 40 procent gör det.
Jag ska inte gräva ned mig i detaljer rörande kommuner i denna del av landet. Men inför denna rundtur, och under samt efter den, kom jag att tänka på skillnaden mellan kommunalval och riksdagsval.
Sverige är ju en av få demokratier där dessa två typer av val hålls samtidigt. I nästan alla demokratier är det val till parlamentet och lokal / regional nivå vid olika tillfällen.
Det jag kom på var att det verkar ha blivit vanligare med något som man kan kalla kommunalrådseffekt. Ibland kan det kallas kommunalrådskandidateffekt.
Det innebär att ett parti får extra stort väljarstöd tack vare en viss person. Denna är nästan jämt antingen sittande kommunalråd eller kandidat till den posten.
Är partiet ett riksdagsparti får det avsevärt mer väljarstöd i kommunalvalet jämfört med partiets stöd i samma kommun i riksdagsvalet.
Eller så är det ett parti som bara finns i kommunen och där får särskilt högt väljarstöd.
Det går att rada upp exempel. Jag ska begränsa mig till några som jag tror är ganska kända.
Det första är Lars Törnman och Kirunapartiet. Det partiet fick i sitt första val 1994 och med Törnman som ledare 33 procent av rösterna. Partiet blev störst, sedan S minskat från hälften av rösterna till cirka 30 procent.
I Kalix var Peter Eriksson (MP) kommunpolitiker och kandiderade till att bli kommunalråd i valet 1998. Det blev han. I valet 2002 omvaldes han och hans breda koalition och Miljöpartiet blev dominerande på 43,7 procent, en ökning från 12 procent 1998.
I Fagersta fick Vänsterpartiet, lett av Stig Henriksson, över hälften av rösterna i tre val i rad: 2002, 2006 och 2010.
I ett eller flera val har en politiker som varit kommunalråd, eller kandiderat till den posten, dragit väldigt många väljare till sitt parti kommunalt.
Lars Törnman, Peter Eriksson och Stig Henriksson är tre exempel. Det finns fler. Och de verkar ha ökat i antal de senaste valen.
Man kan nog tala om kommunalrådspartier eller (med ett långt ord) kommunalrådskandidatspartier. Det är fråga om en profilerad och karismatisk person som drar många väljare till sitt parti.
Ofta är dessa personer män. Det finns dock exempel på kvinnor som dragit mycket med väljare till sitt parti kommunalt, men de är få.
I de kommuner jag passerade på onsdagen finns det några som har ett sådant kommunalrådsparti på kommunal nivå.
I valet 2014 var Avesta och S där ett sådant. I valet 2010 var Smedjebacken och S ett annat.
Det går att fundera över om ledande politiska personer fått ökad betydelse i den kommunala politiken. Och om det även förr varit så, om än i mindre omfattning jämfört med i dag.
Och det går att fundera över om det är en bra eller dålig utveckling om (ett fåtal) personer får större betydelse i kommunpolitiken.