I en insändare publicerad i GT måndagen den 15/8 skriver Olov Söderdahl att jag skulle ha frågat mig varför vattennivån i Tingstäde träsk är lägre än i mannaminne.
Detta innan jag hyllar kalkindustrins initiativ att inleda diskussioner om hur de kan hjälpa Gotland ur vattenkrisen.
Jag kan meddela Olov Söderdahl att jag faktiskt har frågat mig varför. Jag har inte bara frågat mig själv utan även personer med betydligt större kunskap i frågan än vad jag har. Alla har varit överens om att Cementas kalkbrott på Filehajdar inte har någon inverkan på vattennivån i Tingstäde träsk. Deras förklaringar har också varit logiska.
Under torrperioder finns det inget vattenläckage in i Filehajdarbrottet vilket givetvis ger en indikation på att brottet inte dränerar Tingstäde träsk. Vid regnväder är det däremot stor tillrinning, men den tillrinningen påverkar inte heller Tingstäde träsk. Vatten precis som allt annat påverkas av gravitationskraften.
Mellan Tingstäde träsk och dagbrottet på Filehajdar löper en höjd vilken på ett naturligt sätt delar vattentillrinningen. Det vatten som rinner ner i kalkbrottet har fallit på fel sida om höjden för att ha möjlighet att rinna ner i Tingstäde träsk. Jämför med ett vanligt tak där takåsen är en naturlig avskiljare för vilket sida av huset regnvattnet rinner ner.
Det som alla kunniga personer jag kollat med också är överens om är att sommarens låga vattennivån i Tingstäde träsk beror på hur vädret varit sen i höstas. Hösten, vintern och vårens ringa nederbörd har gjort tillflödet mindre än vanligt och sommarens soliga dagar har gjort avdunstningen högre än normalt.
Kalkbrytningen i Filehajdar är inte heller någon ny företeelse så att den helt plötsligt skulle kunna orsaka den låga vattennivån i Tingstäde träsk känns verkligen långsökt. Problemen med vattenbrist har dessutom sedan lång tid tillbaka, med några få undantag, till största delen drabbat södra Gotland, där kalkindustrin lyser med sin frånvaro.
Kalkbrytning har pågått på Gotland i över 1000 år. Om kalkindustrins idé skulle vara att först dränera Gotland på vatten för att sen dyka upp som den vita riddaren, som Söderdahl insinuerar, har väl den idén inte varit särskilt framgångsrik, om det är först nu deras affärsidé får genomslag. Vi kan diskutera kalkindustrins historia och eventuella synder hur mycket vi vill, men det löser inte vattenkrisen.
Om det finns kalkbrott med vatten som på ett relativt billigt sätt kan öka på tillgången till färskvatten eller på andra sätt förbättra färskvattensituationen på Gotland så bör det i alla fall undersökas. De klimatförändringar vi nu ser kommer att ge mindre nederbörd och därmed mindre vatten och en utökning av magasinerat vatten måste genomföras.
Om vi sen också kan återskapa våtmarker utan att konfiskera bördig åkermark är det alldeles ypperligt, men det är en mera långsiktig lösning.
Så att vägra ta hjälp av de företag som kan hjälpa oss att få en bättre färskvattensituation bara för att man inte gillar deras verksamhet är både korkat och dåligt för Gotland.