Jimmy Åkesson (SD) gillar kampanjen som nej sidan i brexitvalrörelsen drivit så pass mycket att han kallar den framgångsrik.
En kampanj som nu i efterhand visar sig vara ett luftslott fyllt av löften som inte kan hållas. En kampanj som de ansvariga flyr från då de inser att de aldrig kan ta ansvar för det de lovat. När partiledaren kalla en sådan kampanj för framgångsrik säger mycket om den moral som partiet i fråga har.
Men att lura medborgarna med påhittade fakta är något som inte är främmande för SD, så man blir inte direkt överraskad över att Åkesson även gillar när andra högerextremister gör samma sak.
Jimmy Åkesson (SD) kan för övrigt inte ha haft en särskilt rolig barndom och ungdomstid, då han menar att fikastunder och korvgrillning inte gör någon verkan på de, i hans ögon, kulturella skillnaderna i förorterna. Han vill i stället se folkdans- och spelmanslag tåga in i de segregerade områdena då de, i hans ögon, speglar den svenska kulturen.
Själv så har jag växt upp med korvgrillning och fikastunder. Mammas nygräddade kanelbullar och hallonsaft får mig än i dag att minnas min barndoms fina stunder. I tonåren byttes saften ut mot kaffe under fikastunderna med kompisarna.
Fikastunder fyllda av livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord. Fikastunder kan tyckas ytliga och obetydliga, men jag lärde mig mycket om hur bland annat samhället fungerar.
Men jag har också växt upp med svensk folkmusik, spelmanslag och folkdans, något som satt sin prägel på min musiksmak. Svenska grupper som Perssons Pack, Traste Lindéns Kvintett och Toms Tivoli har ofta snurrat i min CD-spelare. Besöken på den fantastiska VisFestivalen i Västervik var också frekventa under min tid som Västerviksbo.
Vi är alla präglade av vår uppväxt och de olika kulturyttringar som vi mött. Svensk kultur som det nu pratas så mycket om är något personligt och något vi kan ha åsikter om. Det finns inget facit på vad svensk kultur är utan vi har var och en vår egen bild av den. De kulturyttringar som vi tar in i våra hjärtan kommer från alla delar av vår värld. Vi kan ha åsikter om de kulturyttringarna, men de är inte kulturen i sig vi skall döma utan människors handlingarna.
Så när politiker börjar prata om den svenska kulturen blir jag lite fundersam. När den kulturen som sen nämns passar in på många andra länders sätt att se på saker och ting blir jag ännu mer fundersam. Det man borde prata om är väl svensk lag. Svensk lag skall gälla i Sverige punkt.
I Sverige precis som i de flesta länderna blir man straffad om det kan bevisas att man begått brott. Just bevisas är också en viktig del i ett rättssamhälle och ett demokratiskt land.
Ingen skall straffas utan att det kan bevisas att ett brott har begåtts av just den personen.
Där tror jag inte att det finns några politiska skillnader, vilket kanske är orsaken till att man väljer att diskutera kultur istället. Så det är dags att lägga ner diskussionen om vad svensk kultur är och istället börja diskutera svensk lag.