Moderatledaren Ulf Kristersson hade presskonferens på måndagens förmiddag och meddelade vilka partier som ska ingå i den regering som han ska låta sig prövas av riksdagen som statsminister för på onsdag.
Det skedde sedan talman Andreas Norlén haft en kort inledning.
Det blir en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna som Kristersson avser att leda. Det är den som riksdagen ska ta ställning till på onsdag klockan nio.
Den kommer att föra en politik i linje med det som de fyra allianspartierna varit ense om inför och efter valet, framhöll Kristersson.
En politik som han, och andra alliansföreträdare, har meddelat i olika debattartiklar, tal och intervjuer. Han finner att de fyra allianspartierna har en stor enighet om politiken.
I inledningen av presskonferensen påpekade Kristersson att det, enligt honom, behövs en ny politisk inriktning för Sverige.
Underförstått i borgerlig riktning, med allt vad det innebär med sänkta skatter, privatiseringar, vinster i välfärden och annat, kan man i så fall inflika.
Vidare påminner han om att verkligheten på olika sätt gör sig påmind om behovet av politisk handling, av en ny av riksdagen efter valet godkänd regering.
Det har han i och för sig rätt i. Om än inte att det sköts bäst av en moderatledd regering, som är det han vill ha.
Det går att lista önskeregering, en med alliansen i majoritet eller med alliansen som större än de tre rödgröna partierna, sa M-ledaren.
Men nu måste det prövas om det går att få igenom i riksdagen den nu föreslagna M+KD-regeringen. Ungefär så resonerade Kristersson.
Även om moderatledaren på ett offensivt sätt låter sig prövas av riksdagen som regeringsbildare kommer det inte att bli något av det försöket att bilda denna regering.
Allt tyder nämligen på att Kristersson inte kommer att tolereras av riksdagen. De tre rödgröna partierna kommer att rösta nej, alltså 144 nejröster. Liberalerna, med 20 riksdagsröster, kommer också att rösta nej. Det summerar då till 164 nej.
Röstar även Centerpartiet, som har 31 mandat, nej så blir det inget av Kristerssons M+KD-regering. M och KD har 92 mandat, som röstar ja.
Om Sverigedemokraterna skulle lägga ned sina 62 röster (och inte röstar nej) blir det bara 154 röster som är ja eller som avstår, alltså tolererar den föreslagna Kristerssonregeringen. Det räcker inte.
Det blir heller inte första gången under enkammarriksdagen sedan 1970 som något borgerligt parti röstar nej till en borgerlig regeringsbildare. Det gjorde Moderaterna, med då 55 mandat, hösten 1978.
Det partiet, likt Vänsterpartiet Kommunisterna (då 17 mandat), röstade då nej till Liberalernas, då Folkpartiet (FP), ledare Ola Ullsten som ny statsminister.
M ville nämligen ha en M+FP-regering. Det blev ändå en FP-regering, men med bara 39 jaröster (från FP/L), eftersom C och S lade ned sina röster (86 respektive 152 mandat).
Likt M 1978 kommer L och C rösta nej till denna borgerliga statsminister, Kristersson. Detta eftersom de vill ha ett annat och, som de ser det, bättre regeringsalternativ.