Först när politikerna samlas kring planer på tvingande kvotering händer det saker i företagen, skrev Eva Bofride i sin lördagsledare på motsatta sidan. Just så, det krävs uppenbarligen hot från statsmakterna för att kvinnorna åtminstone ska närma sig ett inflytande i näringslivet som motsvarar deras andel i befolkningen.
Det hänger inte riktigt ihop när Eva Bofride i samma ledare totalt dömer ut justitieminister Morgan Johanssons (S) resonemang om vilka konsekvenser en kvoteringsregel kan innefatta för att bli verkningsfull. För ska regeln få effekt krävs det nog något mer än ett ajabaja från ett eller annat statsråd för den som inte följer den.
Det är ingen proposition Morgan Johansson presenterat, inget färdigt förslag. Han har resonerat om hur ett framtida lagförslag skulle kunna utformas och bland annat tagit upp en norsk lagregel om att företag ska kunna upplösas. Regeln har aldrig tillämpats och jag har inte hört att den borgerliga norska regeringen har för avsikt att avskaffa den.
Det ligger en bit bortom det troliga att det kommer ett sådant förslag i Sverige och det var förvisso inte det smartaste Morgan Johansson sagt. Men en öppen diskussion om sanktioner i ett lagförslag som kan komma om ett år är väl precis vad vi bör vänta oss av ett statsråd och knappast slutet på debatten.
Skulle det borgerliga intresset av jämnare maktfördelning som åtminstone skymtat på flera håll verkligen sitta så löst som Eva Bofride menar? Ett tiotal länder, förutom Norge, har redan infört kvotering till bolagsstyrelser i någon form. ”Kvotering är inte längre en fråga i marginalen”, skrev det borgerliga magasinet Neo redan förra året.
Det konstigaste i Eva Bofrides lördagsledare är ändå meningen ”Det finns bara ett sätt att bedriva feministisk politik och det är kvotering.” Jag antar att det är regeringen hon avser. För det är väl inte en egen åsikt?
Och nej, det finns verkligen många andra sätt att bedriva feministisk politik. Den som vill hittar en hel del sådant i regeringens ekonomiska vårpropositioner.
Som ökad bemanning i äldreomsorgen, ökat underhållsbidrag, mer tillgänglig barnomsorg på obekväm arbetstid och ökade resurser till förlossningsvården. Höjt bostadstillägg och sjuk- och aktivitetsersättning gynnar, liksom höjt underhållsstöd, främst kvinnor. 25 miljoner till landets kvinno- och tjejjourer likaså.
Det finns åtskilligt mer att göra. Jag skulle till exempel gärna se individualiserad föräldraförsäkring och avskaffande av åtminstone det femte jobbskatteavdraget. Men profilen på den nu varande regeringens förslag är tveklöst mer feministisk än den föregåendes.
Även GA ägnade lördagsledaren åt kvotering. Rasmus Bäckström skrev där bland annat följande: ”Risken är uppenbar att det är ett fåtal kvinnor som har erfarenhet och redan sitter i ett flertal styrelser som då kommer att sitta i någon eller några till.”
Om erfarenhet är den enda riktiga meriten kan vi förstås glömma både jämställdhet och föryngring. Ja, utveckling överhuvudtaget. Och så ett tips: Könskvotering handlar inte om att gynna minoritetsgrupper. Det är halva mänskligheten vi talar om.