Statistiken är tydlig, landsbygdsskolorna är de stora förlorarna på det fria skolvalet.
I går, 8/10, kunde vi läsa ett reportage i Gotlands Allehanda om intaget till våra gotländska skolor. Där får vi se hur många barn och elever som beviljats platser i respektive förskola och i årskurs sju, jämfört med hur underlaget såg ut i upptagningsområdet.
Det är siffror från februari som används till underlaget gällande upptagningsområden, medan antalet beviljade platser är färska för terminen.
De kommunala förskolorna utanför Visby har 19 färre barn som har beviljats plats än som bodde i området i februari. Nu vägs det upp av friskolan Athenes förskola i Fardhem som har åtta barn inskrivna, så på helheten är det elva barn färre.
När det gäller elever i årskurs sju är det 44 elever färre som beviljats plats i landsbygdsskolorna än som fanns i upptagningsområdet i februari.
Minskningen har skett trots att antalet barn ökat markant på ön. Enligt statistiken i GA:s artikel är det 31 fler barn i förskola och 50 fler elever som blivit beviljade plats i årskurs sju än det fanns i februari.
Vinnaren i kampen om elevpengen som våra barn och elever genererar är då följaktligen Visby. Visbys förskolor har 42 fler barn inskrivna vid terminsstarten än vad det var boende i upptagningsområdet i februari, och 94 fler sjuor inskrivna än boende i februari.
Men det är inte hela sanningen. Även Visbys kommunala förskolor går back och det är många nya sjundeklassare som beviljats plats i friskolor även om antalet elever som skrivs in i de kommunala högstadieskolorna ökar jämfört med boendestatistiken för februari. Det är 68 barn som beviljats plats i förskolan på en friskola, och 76 i friskolornas årskurs sju.
Dagens skolsystem, där det är fritt att välja skola, och där skolorna slåss om barnens och elevernas elevpeng, gör landsbygden till dubbel förlorare. Systemet gör att de föräldrar som inte jobbar på orten där de bor kan välja att ta med barnen till en skola eller förskola som ligger med resvägen till jobbet. Något jag har en stor förståelse för och något jag uppfattat att det fanns möjligheter till redan när jag gick i skola, även om det var betydligt krångligare.
Men det stora problemet för landsbygden är att friskolorna inte etablerar sig där, annat än i undantagsfall. Läs Athene i Fardhem.
Samtliga andra friförskolor och samtliga friskolor på Gotland med högstadier ligger i Visby.
Att etableringen sker i Visby är inte så märkligt då det inte är elevernas lärande som styr friskolornas etablering utan marknadskrafterna och möjligheterna till att tjäna pengar. Det gör man säkrast i orter med ett stort ”kundunderlag.”
Det är därför det inte finns friskolor i Fårösund, Slite eller Hemse. Det fria skolvalet ger inte den valfrihet som förespråkarna påstår. Barn och ungdomar i Visby har enormt stora möjligheter att välja skola, men barn och ungdomar i Burgsvik eller på Fårö har inte samma möjlighet. Lantbrukarens barn som bor långt från busslinjerna har inte samma valfrihet som akademikerns barn som kan åka med föräldrarna när de åker till jobbet i Visby.
Boende på landsbygden är de stora förlorarna då deras skolor är de som utarmas och riskerar att läggas ner, medan de som bor i, omkring eller har föräldrar som jobbar i Visby får möjligheten att välja och vraka mellan olika skolor och pedagogik.