I semestertider går försäljningen av pocketböcker varm - många är de som under ledigheten betar av några böcker på läslistan. Samtidigt varnas det för att både unga och vuxna läser mindre i dag. Män läser betydligt mindre än kvinnor, medan de med eftergymnasial utbildning läser mest av alla. Det visar de undersökningar av svenskarnas fritidsvanor som genomförs av Statistiska Centralbyrån, SCB. En tredjedel av alla män säger att de aldrig läser på fritiden - att jämföra med den knappa femtedel av kvinnorna som säger samma sak.
Bland de svenska skoleleverna har läsförståelsen blivit bättre sedan 2012, detta enligt den vida omtalade PISA-undersökningen som genomförs av OECD. Men även om Sverige idag ligger något över genomsnittet i OECD vad gäller 15-åringars läsförståelse, ligger vi fortfarande klart sämre till jämfört med de svenska resultaten åren 2000-2006. Skolverket pekar också på att det i internationella undersökningar framkommer att svenska elever både läser långsammare idag än för tio år sedan, och har svårare att läsa skönlitteratur.
Ansvaret för att få upp läsförståelsen till toppnivåer vilar både på skolan, familjen, och politiken.
Det handlar om alltifrån att ha ett arbetsliv som är organiserat så att föräldrar kan och orkar läsa för sina barn - eller läsa själva, för den delen, till att ha ett skolsystem som främjar läsning.
Det handlar också om att ha en politik som möjliggör tillgången till böcker för alla barn och vuxna. Att det finns bibliotek och bokbussar i alla landsändar är en viktig grundbult till detta. Biblioteken är en av de bästa verktygen för att göra läsandet mer jämlikt - och biblioteken är trots allt en av få gemensamt ägda mötesplatser vi har i samhället. Kungliga Biblioteket har fått i uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag till en ny biblioteksstrategi till 2019 - vad den kommer att innehålla är fortfarande okänt och uppdraget är formulerat mycket brett.
Välkomna inslag i en ny biblioteksstrategi vore en rejäl förstärkning av bibliotekens resurser och en garanti om att bibliotekens samhällsviktiga service finns tillgänglig över hela landet. Detta måste vara en princip som omfattar både städer och landsbygd - med de digitala verktyg som finns idag borde detta inte vara något som faller på logistiken. Tillgången till litteraturen är alltså i högsta grad en politisk fråga.
Läsningen öppnar dörrar till nya världar och ger både barn och vuxna en skjuts i språket. Inlärningen blir bättre när läsandet ökar, och det är något som ska vara tillgängligt för alla. Läsandet för andra verkligheter närmare vår egen. Blev inte den rumänska diktaturen mer begriplig när vi läste om den i Herta Müllers Hjärtdjur? Väcktes inte fantasin av J.K. Rowlings Harry Potter-serie? Gjordes inte det samhällets mörkaste sidor mer levande i Katarina Wennstams spänningsromaner?
Att ge alla tillträde till språket är en av de största demokratiska handlingar vi kan göra. Barn och ungas läsande får aldrig någonsin, och aldrig någonstans, vara en fråga om klass.