I förra veckan deklarerade Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg att systemet med etableringslotsar för nyanlända avslutas. Det är inget bra betyg för en reform som infördes av alliansregeringen 2010 och då beskrevs som den största förändringen av integrationspolitiken på decennier. Verksamheten har kantats av problem och misslyckanden. Än värre är att organiserad brottslighet funnit vägen till en skattefinansierad inkomstkälla här.
– Min bedömning är att vi inte längre kan garantera kvaliteten på lotsverksamheten. Vi känner också en stark oro när det gäller säkerheten för såväl våra arbetssökande som arbetsförmedlare, säger Mikael Sjöberg.
Det var naturligtvis inte alls så det var tänkt. Jag betvivlar inte att det fanns goda intentioner bakom förslaget att använda sig av kontrakterade lotsar och är övertygad om att många av dem fungerat bra och gjort nytta. Men alltför ofta har det blivit fel.
Lotsarna skulle hjälpa till med integration och vara en resurs i jobbsökandet. Ett företag eller en organisation, däremot inte kommuner eller kommunala bolag, har kunnat erbjuda lotstjänster till de nyanlända som alltså skulle välja bland utförarna. Om den enskilde inte valde fanns ett förvalt alternativ.
Det blev en ny bransch att etablera sig inom med rätt vida krav. För arbetsförmedlingen, som inte precis hade ont om arbetsuppgifter innan, blev det här ett helt nytt uppdrag.
Det finns flera grundläggande svårigheter i upplägget. Att välja mellan en rad utförare är inte det lättaste för en nyanländ i ett nytt samhällssystem i ett nytt land med ett nytt språk.
En offentlig upphandling med många utförare på ett nytt område kräver mycket av upphandlaren. Administrationen för kriterier och kontroller löper stor risk att antingen tränga ut andra uppgifter eller helt enkelt inte bli väl utförd. Tydligen valde arbetsförmedlingen, rimligt nog, att lägga kraften på att jobba direkt med arbetslösa och arbetsgivare.
Resultatet är nu att det inte går att garanterna varken kvalitet eller ens säkerhet eftersom det växt fram en undervegetation av bland annat utpressning, mutor och adressförsäljning. Myndigheten anser sig varken kunna utreda alla klagomål som kommer in eller stävja oegentligheterna, rapporterade SVT förra veckan.
Det privata näringslivet behövs i vårt samhälle men det är inte svaret på alla frågor. Vi har nu sett asylboende, jobbcoacher och etableringslotsar handlas upp med en hel del oönskade resultat.
Centerpartiet vill ha privata arbetsförmedlingar enligt samma modell. Men har vi inte sett nog av experiment nu? I ett svar till Expressens Anna Dahlberg på Twitter står Annie Lööf kvar vid det förslaget.
– Men kontroll och tillsyn behöver skärpas, skriver hon. I mina ögon är det bra mycket klokare att de extra resurser det skulle kräva i stället används för att stärka arbetsförmedlingen. Låt den ägna sig åt att bli bättre på sin kärnverksamhet i stället för att upphandla, bedöma och kontrollera andra.